helgens bravader A

Här följer en liten bildkavalkad för att beskriva de underbara saker jag varit med om i helgen. Har inte riktigt hittat orden ännu så därför låter jag bilderna tala. Vi befinner oss i varje fall på Vernissagen till "Stilikonen Karin 150år" på Kvarnen i Sundborn. E är med med fyra kläddräkter, inspirerade av Karin Larsson (Carl Larssons fru), och vi är där för att henne hylla en aning.

Hon får presenter...

På festen till Karins ära får vi njuta av danspreformance med nykomponerad musik. Kläderna som E har skapat är med på scenen! Underbart!

Efter att ha köat till maten en aningens för lång tid och roat oss med att dansa en sväng till folkmusikerna, som gjorde sitt bästa för att alla hungriga skulle hålla sig i schack, så fick vi en strålande kväll!

helgens bravader B

Ett besök på Gamla Staberg utanför Falun skulle jag rekomendera alla med en gnutta av trädgårdsintresse, eller någon som gillar gamla miljöer, eller bara gott fika!

Det var inte så mycket som hade kommit upp i trädgården ännu men en lök hade i alla fall kommit upp.

Och äppelträden blommar ju förståss. Vackert.

A och Jag avslutade med en promenad upp på klacken för att se lite finfin utsikt. Något som inte går att fånga på bild så jag tänker inte ens försöka...

ett litet inlägg i debatten

Idag lyssnade jag på P1:s program "Ring P1". Vanligtvis brukar jag inte klara av det. Jag brukar bli arg, upprörd, vild av irritation och nära att slänga ut radioapparaten genom fönstret. Det är vanligtvis ingen bra start på dagen. Men idag gick det ganska bra, en stund.

Ibland funderar jag på om jag lever i samma verklighet som vissa personer som uttalar sig. Denna dag togs debatten upp angående arbetslösa akademiker. Den som uttalade sig sa något i stil med att akademiker och ungdomar inte borde se sig för fina för att ta vilket jobb som helst och sluta kalla skitjobb för skitjobb. Nu kan jag ärligt erkänna att jag inte riktigt är säker på vad hon och alla andra menar med skitjobb. Kanske bonde som mockar skit? Eller lokalvårdare som städar undan andras skit? Kanske vårdpersonal som hjälper äldre att bli av med sin? Ja jag vet inte riktigt. Ändå tänkte jag försöka att komma till saken nu.

Jag råkar tillhöra de där akademikerna som är arbetslösa men jag kan inte söka alla jobb, åtminstone inte med CV. Om jag söker "vilket jobb som helst" med CV, alltså ett sånt som man inte behöver ha utbildning för men gärna arbetslivserfarenhet, så får jag nej. Och ett svar som liknar "Vi ser inte varför vi skulle anställa dig för vi ser ju att du inte kommer att vilja ha jobbet kvar, du kommer inte stanna här". De har ju i och för sig rätt. Förmodligen så kommer en person med en specifik utbildning söka sig till det yrket förr eller senare men just nu kanske jag inte vill något annat än att gå och städa ett kontor på morgonen när ingen vaknat, eller jobba på ett äldreboende. Men jag får inte det, trots att jag inte anser mig för fin för ett sånt jobb. Jag tar gärna ett skitjobb, om jag bara kunde få något.

Mitt nuvarande extrajobb fick jag efter att jag fått ett nej på grund av de anledningar jag sagt ovan. Det som hände var att en vän till mig (som inte är akademiker) fick det men inte ville ha det. Då stod de med skägget i brevlådan och tackade ja till mig och struntade i mitt CV.

Möte

Har ni någon gång haft en relation som byter innehåll? Om ni tänker på det så har ni det alldeles säkert. Då vet ni hur det känns. Nu menar jag inte en relation som blir mindre och nästan försvinner utan en som blir större, liksom byter fot, eller lägger till en stöttepelare.

Jag har en bekantskap som håller på att förändras, från professionell till privat. Det är en underlig känsla. Det är som att vi slits mellan det som har varit och det som komma skall. Det stretar och drar och under våra samtal spränger vi långsamt de gränser som vi för en stund sen inte fick gå in på. Det är som om vi stannar upp i de uttalade orden och checkar av så att vi fick gå just dit. Vi har kommit till den punkt där vi är jämlika, där vi ger och tar utan hierarki, där vi kan se varandra i ögonen och stanna där utan att det är opassande, där inga ord bedöms eller ska komma till ett resultat.

Jag tänker mig att det är såhär en relation ska fungera. Relationer ska förändras och utvecklas och jag tror att det finns några jag känner som håller med mig... Om ni inte förstår vad jag babblar om så kan jag rekommendera att ni provar. Öppna upp för nya vyer, för nya samtalsämnen, för att ge och ta försiktigt och bli så mycket rikare.

Puss!

Det är något visst med de personer som man har runt i kring sig, de som betyder något i sitt liv. De speglar en själv och gör en större än jaget. De expanderar självet och gör det större och mer generöst tilltaget.

Att samla alla, att ha en fest för dem är det mest fantastiska jag har gjort. Att se alla delarna bredvid varandra. Att ha hela sin tillvaro på samma plats, under samma kväll, att se dem njuta av varandras sällskap är värt varenda minut och varenda krona som spenderats.

Tack älskade familj och vänner, alla fantastiska personer i min närhet, för att ni ville dela en kväll med mig. Ni har rört vid mitt hjärta. Alla på samma gång. Puss på er!