fredag 28 mars 2008

Bildning

Vad är bildning? Lyssnar på Filosofiska Rummet där de diskuterar vad bildning är. Det är en mycket intressant frågeställning. Vad är bildning?
På något grundläggande plan har jag en instinktiv uppfattning om att det skulle vara när en person kan lite av varje inom den kulturella eller språkliga sfären. Som ett eko av den gamla filosofiska kanditaten, studenten, i Goetes eller Strindbergs litteratur. Men inser snart att jag har fel.
Grejder påpekar att bildning idag likställs med kreativitet och jag känner genast att jag kan hålla med om det. Den bildade personen har kunskap som de kan göra något kerativt med och därmed erkänna sig som bildad. Eller är kunskap något som man kan läsa sig till och därmed bli en bildad person? Inga svar har jag men en finurligt intressant fråga att fundera över.

torsdag 27 mars 2008

Tänk dig...

...tio personer i ett rum. En person sitter framför, han ser ut att vara ledaren. Han sträcker upp sina armar i luften och börjar andas. Gruppen gör, utan att röra en min, precis likadant. Sen sitter de så i flera minuter. När bytit armställningar några gånger, och en timme har förflutit, lägger de sig ner och vilar. Precis som om de gjort ett rejält träningspass.

Utifrån ser detta otroligt konstigt ut men är det någon som har provat att andas? Klart, säger du, klart jag har. Men testa och andas kontrollerat och med hela lungorna. Det är ett träningspass vill jag lova och inte helt enkelt. Varför inte sätta sig i den glittrande solen i skydd från vinden och insupa vårluften på samma gång? Det ska jag göra.

tisdag 25 mars 2008

Språkliga barriärer

Hur ogärna jag än vill så måste jag erkänna att jag varit borta från det akademiska språket alldeles för länge. För några dagar sedan började jag läsa en vetenskaplig essä om adaptionsstudier, på engelska givetvis, och sedan dess har vi grälat. Bara en invigd kan förstå hur en text kan ge så starkt motstånd. Tills för en stund sedan, i sista stycket, då blev vi vänner. Jag har trängt igenom en dubbel språkbarriär!

När jag började läsningen satt jag med dubbla uppslagsböcker och referenslitteratur för att överhuvudtaget kunna förstå något slags sammanhang. Men nu, ljuva språk, ler jag i Leitch’s underhållande diskussioner. Det kallar jag seger.

söndag 23 mars 2008

Kreativitet

"Kreativ [kré – el. i´v] adj. ~ t . som har förmåga att komma med nya idéer och utföra dessa kreativitet; hon är en ~ forskareäv. om handling e.d. som innebär skapande: ~t tänkande, förmåga till nyskapande, till frigörelse av etablerade perspektiv"

Är jag en kreativ varelse? Jag vill gärna tro det. Vissa dagar går jag bara där och väntar på det där härliga tillståndet som jag kallar för kreativitet. När det äntligen kommer ser jag inget annat än just den där fantastiska idén som jag fick och som jag gör något med.

Problemlösning tycks utlösa kreativiteten, avtäcka, frammana, skapa kreativitet. Kanske är det en grundläggande egenskap hos människan. Men jag tvekar inför tanken. Om vi nu är kreativa, varför går vi då i samma spår vareviga dag. Varför finns rutiner och tristess? Kreativa varelser skulle väl kunna lösa vardagen på hundra olika sätt. Sen finns det dem som hatar det kreativa. Kommentarer som ”men det har ju gått så bra hittills, varför ändra något som redan fungerar?” dyker upp titt som tätt. Dessa människor kanske behövs för att ge såna människor som jag själv möjlighet att vara kreativ. Det måste ju finnas ramar att tänka utanför om man nu ska kalla sig för kreativ.

onsdag 19 mars 2008

Livet ler

Jag hade glömt att det finns härliga människor i vår lilla stad. Att det finns människor som faktiskt kan le och vara öppna och ärliga. Idag har jag träffat dessa människor. Det har susat av vackra ord och komplimanger, skratt och kramar, trevliga samtal om trevliga saker. Jag hade glömt att det fanns.

Kanske är det solen som gör det. Kanske är det handlingar som sprider sig som ringar på vattnet. Det spelar ingen roll varför. Ett leende gör ändå livet värt att leva.

Känslostorm

Det är otroligt vad kreativt kaos kan göra med människor. Vi får se alla känslolägen som finns i människans register. Gråt, skrik, skratt, glädje och avund. Att jobba med scenisk framställning är ingen lätt sak.

Att utsätta sina elever för ett sånt tryck som vi gör just nu är plågsamt och otroligt härligt. Det är plågsamt när man ser att de tappar självförtroendet och härligt mär man ser att något magiskt är på gång. Man vill bara skaka om dem och säga: ”lär er av varandra istället för att känna er sämre!” Alla människor kan olika saker. En del är bra på att hålla ordning, en del är bra på att komma ihåg text eller steg andra gör mest ingenting. Frustration och lyckorus ligger nära varandra just nu och det kommer bara att stegras. Kulmen nås timmen innan premiär och när sista föreställningen kommer så gråter vi.

tisdag 18 mars 2008

Utanför mitt fönster

Gatan utanför mitt fönster är en av de två centrala gatorna i denna lilla stad om man nu kan tala om något centralt i denna lilla stad. Kanske finns det bara centralt här, i denna lilla stad. Eller stad förresten, hur vet man hur stor eller liten en stad får vara? Det finns alldeles säkert en definition på det som på så mycket annat som man undrar över och inte orkar ta reda på för man har så mycket annat viktigt att tänka på. Som till exempel vilka som går på gatan nedanför ett fönster. Och vem som gör vad och vem som köpt vad och vem som umgås med vem och vilka som har sex och inte har det och vilka som dricker för mycket sprit och vem som dricker för lite sprit och vem som tjänar mest och vem som slog sönder rutan på Konsumbutiken i torsdags natt. Eller Coop heter det väl men det är det ingen som säger för det heter ju Konsum, det har det alltid gjort. Fast det har inte alltid gjort det men det är vad man säger när man talar med varandra på en av de två gatorna i den lilla staden som kallas för de centrala.


Om man mot förmodan skulle gå ner för trappen och ut genom dörren som leder till gatan som man ser om jag vrider på mig och tittar lite åt höger. Den gatan som är en av de centrala i denna lilla stad om man nu kunde säga det förståss. Då skulle man först behöva gå försiktigt så att man inte springer över nån på vägen dit. Det är nämligen så att det inte är så många som vet att det går att gå in i den där bruna dörren för den har alltid varit där men ingen har gått in eller ut i den förutom möjligen de som bor där men det är inte så många å andra sidan men man vet att den finns fast man inte gått in eller ut. När man sett sig om och försäkrat sig över att man inte springer över någon liten hund med rosett i håret, eller pälsen eller vad man säger, så kommer man ut på en trottoar som är belagd med gatsten. Eller hela gatan är förresten av gatsten som några män, eller killar eller vad det var, lagade i somras för det minns jag för jag var tvungen att kliva över dem när jag skulle gå in. De tittade lite konstigt på mig när jag klev där över dem för de hade inte heller trott att man kunde gå in i den där dörren för det hade de inte tänkt på att man kunde för det hade man aldrig sett att nån hade gjort.


När man tittar åt vänster ser man bort till torget där mataffärerna ligger eller hallarna som man säger och biblioteket och apoteket och en nyöppnad brödbutik som ingen törs gå in i och en klädaffär för mammor och barn och så. Om man tittar åt höger ser man till den andra krogen. Den första går man förbi när man går till mataffärerna eller hallarna som man säger för det har man alltid sagt fast man inte har det fast man säger att man har det. Den andra krogen är en såndär krog som vill servera lite finare mat med bra kvalitet och dra till sig sånadär par som har lämnat barnen till farmor när man vill göra nåt mysigt ihop som till exempel gå ut och äta på den lite finare krogen som faktiskt har hamburgare också men mycket finare än den i gatuköket som för övrigt ligger på den andra gatan som vi inte kommit till ännu. Den första krogen försökte vara en såndär krog också men det lyckades inte för alla visste att man alltid gått till den första krogen för att bli full och ragga så det blev inget av finmaten där. Synd men det är klart har det alltid varit så så har det.


Om man tittar rakt fram från det där jag står när jag tittat noga så att jag inte springer över en såndär liten hund med rosett ligger en liten mäklarfirma och en färgaffär och så en glasögonaffär. Det finns frisör, presentbutik eller två förresten presentbutiker, en parfymaffär, en tatuerarstudio där det alltid låter sådär äckligt ifrån som en symaskin fast snabbare och ondare det står alltid nån med konstiga saker i ansiktet utanför och röker och ingen vet vad för cigaretter de röker egentligen men ingen säger nåt och låtsas inte om nåt för det har man inte med att göra. Posten ligger där också och en bank och en tredje present- och inredningsbutik som riktar sig till de där kvinnorna som vill vara lite fina i kanten. Medvetna men fina i kanten som om deras man har en jättestor båt som de brukar åka med på sommaren. De har ofta en båt men inte alls sådär stor som man kan tro utifrån hur inredningen ser ut utan en motorbåt med ett litet tak så att man kan sitta under det när man åker i den lilla sjön som ligger ett kvarter neråt. Där åker de på sommaren och visar upp vilken stor och fin båt man har och så lägger man frugan frampå för att sola så att man inte behöver åka så fort för båten går inte så fort men det säger man inte för det spelar ju ingen roll för man får inte åka så fort fast man skulle önska att man kunde det eller helst skulle man ha en såndär segelbåt som man kunde sova över på fast den skulle knappt inte få plats i den lilla sjön i den lilla staden med två gator i centrum om det fanns nåt.


Tänk så mycket små butiker det kan finnas i en sånhär liten stad som man nästan tror sover för jämnan men det kan man bara tro för när Martin Stenmark kommer på julskyltningen då går man man ur huse och ska titta på honom han den där som faktisk nästan är härifrån så det är klart han vill vara här och sjunga för oss fast han är förkyld stackarn. Då när Martin Stenmark kommer då tror man inte att den lilla staden sover jämt för det gör den inte då åtminstone. Och det är väl bra förståss.


Man ska inte klaga och inte låta för mycket och inte gå på systemet för ofta och framför allt inte köpa mer än man ska dricka i helgen för då kan ju folk tro att man ska dricka allt det där på en gång och det går ju inte för sig alls och glöm inte att ta en påse till kartongvinet för annars ser ju folk att man köpt kartongvin och det gör de ju inte om man sätter en påse runt eller de kanske de gör men det känns ju bättre i alla fall. Sen ska man ju inte ta matlådan i en såndär påse för då kan ju folk få för sig att man går på systemet ofta och det kanske man gör men man behöver ju inte skylta med det direkt för man går vid olika tidpunkter eller så skojar man hela tiden för att avdramatisera hela alltihop för det känns bättre så. Systemet ligger förståss på den andra gatan som vi inte kommit till ännu men det gick ju lika bra ändå.