Ett tomt skal

Jag stod häromdagen på min balkong och såg ut över de gulnande och rödnande löven på lönnarna. Jag tänkte att visst är det vackert med höst. Sen slog det mig att vi är så fruktansvärt fokuserade på ytan, det vackra, det stylade.

Förutom att det är en helt annan diskussion vad vackert är och om det finns något som är vackert och vem som i så fall bestämmer vad som är det så verkar innehållet i det vackra vara av mindre vikt än att det är just vackert.

Vi inredningsdesignar, grafiskdesignar, modedesignar och imagedesignar. Vi är mediasmarta och välstylade i håret, kläderna och ansiktet. Vi spaar och går på manikyr för att få snygga naglar ditsatta. Vi opererar oss till fejkad ungdom. Det är som att vi har glömt bort att formen faktiskt måste innehålla något.

Hur många gånger om dagen hör jag inte "om jag bara hade bra joggingskor skulle jag börja springa" eller "om bara våra lokaler ser snygga och häftiga ut så kan vår verksamhet fungera". Men hörrni, så är det ju inte.

Med risk för att låta konservativ och bakåtsträvande så menar jag att det faktiskt är innehållet som räknas. För det spelar ingen roll hur snyggt det blir hemma om man inte har ett tillfredställande liv. Det spelar ingen roll hur väldesignad outfit jag har för jag måste ändå trivas med det som finns inom mig. Det spelar ingen roll hur mycket... ja ni fattar vart jag vill komma.

Med en uppmaning till mig själv och andra om att fylla alla vackra ytor med härligt underbart och utmanande innehåll lämnar jag er till lördagskvällen.