Om man bor tillräckligt länge på en och samma plats händer det ibland att man ramlar in i ett invant tankemönster. Det behöver inte vara av ondo men det leder inte till så hemskt många nya tankar. Man har samma, mycket goda och trevliga, vänner omkring sig. Samma utsikt, samma ljud, samma dofter. Att då producera nya tankar eller tänka större är tämligen svårt. Om man inte stöter på någon eller något som gör att hjärncellerna drar igång igen.
Man skulle kunna tro att man behöver ut och resa, se världen, bo i munkkloster, studera eller åtminstone göra ett besök någonstans. Man skulle kunna tro det ja. Men jag kan intyga att det inte alls behövs. Det gäller bara att öppna sinnet, släppa fördomarna och kanske tala med den där människan som man inte vet så mycket om. Tala och var uppriktigt intresserad, dela med dig och häng på. Då fixar det sig helt automatiskt.
Du kliver då in i en helt ny tankevärld, ett livsmönster, som kan ge perspektiv på saker. Om du har tur så kan era tankar korsbefruktas och ge upphov till en mängd nya spännande tankar och händelser. Om du har tur. Har du inte tur får du i alla fall ett intressant möte att fundera över vid kvällsfikat.
tisdag 30 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)