Bernard på Kustäventyr

En dag förra veckan klev min person in genom dörren och skramlade med ett par bilnycklar. Jag fattade ingenting. Vadå? Vad är det där?! “Nycklar” svarade min person lite intelligent. Jag såg faktiskt att det var ett par nycklar men vad skulle vi göra med dem? Min person förklarade att vi skulle åka med personen E till kusten. Det började rycka i mina ben! Vaddå nu nu nu nu? Imorgon skulle vi det. Jag dök ner i kameraväskan och försökte sova för jag vet att när man sover så kommer morgonen fortare.

När jag vaknade upp var jag på en strand med sex personer som pratade knasigt. Vi skulle spela pétanque. Vad sjutton är det tänkte jag och blev indelad i ett lag med personen B som faktiskt var fransk fast han heter som en ryss. Han tyckte att jag var konstig först men sen blev vi kompisar för hans pappa hette samma som jag. Och gissa vad fränt, vi vann! Jag var ju bäst förståss men det förstod ni ju redan.

  Sen gick vi hem till nåra personer som visst kom från nåt som hette Quebec eller nåt sånt och där, DÄR, fick vi massor av smarrig mat, rillettes på macka och körv saucisson. Sen fick vi nåt bubbligt att dricka som det tydligen fanns jättemycket att säga om för personen J bara bubblade precis som drickan och jag fattade ingenting och höll på att somna. Men snart blev jag vaken igen! Vi skulle ner till stranden! Men vänta lite, tänkte jag, det är ju mitt i natten! Inte kan man vara på stranden mitt i natten. Men det kunde man! Sen sov vi under stjärnorna. Det var lite läskigt men häftigt.

Dagen därpå var jag jättetlött. Jag hängde med bäst jag kunde när min person slängde in mig i bilen igen för att åka till en festival med afrikamusik. Det var tydligen anledningen till att personen E och min person skulle åka till kusten. Jag sov i bilen…

När jag vaknade var vi redan på väg igen. Mina personer hade stannat på ett boulangerie, turistbyrån och fixat kaffe så det var bara att hänga på. Men spännande var det. Små små byar och finfina stränder. Jag badade inte men nästan. Jag blev full med sand i alla fall. Sen var det dags för det bästa: piqu nique sur la côte sauvage. Det låter spännande med den vilda kusten! Den var inte så vild i sig. Stod mest still där den stod men klippor fanns det att klättra i och crêpes och torra brödgrejer att äta. Crêpsen hade förståss min person köpt men i alla fall. Jag kom på att man inte behövde äta pannkakorna utan att man kunde ju leka med dem också!

 

Vi satt där tills det var mörkt för länge sen och jag trallade runt och undersökte stället tills jag tröttnade och gick och la mig i bilen. Mina personer kom inte förrän det var morgon nästan.

En ny stad, lika spännande, lika söt men trist för E och M bara satt och jobbade vid sina datorer så jag rullade omkring och letade lekkamrater. Men det skulle jag inte ha gjort. Jag stannade utanför en restaurang och läste menyn… grenouille, greno… groda! Det är ju jag! Jag sprang så fort jag kunde tillbaks till min persons väska och dök ner. Jag låg där och tryckte ända tills min person sa att nu är vi bortom matställen med grodor på. *puh* Det var nära ögat!

Vi sov sista natten och sen åkte vi hem. Det var skönt att komma  hem tyckte jag och hängde mig på min plats. Men spännande var det! Jag vill göra det igen! Här är förresten vår bil/vårt hus/vår restaurang/vår säng. Fin va?

A bientôt mes amis!