Det är underligt hur olika sociala sammanhang får en att framstå på så helt skillda sätt, trots att man faktiskt är precis samma person överallt. Eller ja, underligt kanske det inte är om man tänker efter men tänkvärt och en aning förvirrande är det i alla fall.
När man i ett sällskap ses som timid och diplomatisk, till och med åsiktslös i jämförelse blir man i ett annat en ångvält som inte har varken hyfs eller intellekt nog att hålla inne sina extremt hållna åsikter. Samtidigt som ett sällskap manar på och menar att man måste ju veta vad man tycker och diskutera det, menar ett annat att man faktiskt inte måste uttrycka allt man tänker.
Tekniken är alltså att läsa av dessa situationer. Lära sig vilket sällskap som har vilka gränser. Man måste balansera på den tunna linje som skiljer människor i grupp från en annan grupp. Då kanske det går bra, då kanske man inte trampar i klaveret, jämt.
Eller så kan jag tänka såhär: låt mig få ha mina åsikter. Diskutera gärna med mig, argumentera tills jag blir platt men respektera mig. Vill jag vara tyst, låt mig få vara det. Vill jag uttrycka en ståndpunkt som står mitt emot din, låt mig göra det. Låt mig få vara bra på det jag är bra på och dålig på det som jag är dålig på. Jag kan inte ta era åsikter och sätt att vara från er, så låt mig få ha mina kvar men tyck om mig ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Intressant. Jag blir nyfiken på vad som skiljer de båda sällskapen åt. Min första tanke var att det i den ena gruppen finns många män medan den andra gruppen består av kvinnor. Men det finns naturligtvis andra tänkbara sammansättningar... ungdomar/äldre, olika politiska ideologier etc.
Det finns två sorters människor; Sådana som tycker som jag och "puckon".
Klart jag respekterar dig och tycker om dig trots, eller tack vare, att du ibland har fel.
tack Swen! om bara alla vore som du...
angående gruppanalysen förstår jag ditt genus perspektiv men kan glatt meddela att du har fel! De sociala grupper jag ingår i består av både män och kvinnor i de allra flesta fall. Nä jag tror att detta är något allmänmänskligt. Att man så starkt önskar att vara som andra att man inte kan respektera något som avviker. Inte ens om det är en ytters liten avvikelse.
Tjo ho!
Tror att du märker av det mer, än oss "andra". Anledningen till detta tror jag är för att du befinner dig mitt i det stora studera-hjulet...eller? Det blir liksom mer påtagligt då...tror jag *ler*
Jag tycker iaf att du e bra, som du e!!
Ha en lagom gråtrist men mysig tisdag, kram Lina
hehe jaaa visst är jag i det stora studera-och-fundera-hjulet! och jaaa visst är det nog mer påtagligt här. Men kul är det fast man bli konfys ibland ;)
Det känns bra att du tar mig som jag är *ler* Ha en underbart pysslig dag på jobbet!
I love You!!!!
Precis så är det, men tur att det finns sådana som du och jag hihihihih kramkram
Skicka en kommentar