När man ser sig i spegeln och ser att man har vit målarfärg på näsan. När händerna blivit som vita skrynkliga handskar med hudfärgade fläckar. När man först då känner att ryggen värker av att ha stått framåtlutad med näsan intill den yta man ska färga. Då ler man. Det är då man förstår att detta är en liten gnutta lycka.
Att uppslukas av något vad som helst så att man inte märker hunger, värkande rygg eller skrynkliga händer. Det är en liten gnutta lycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Spännande...!
Det var längesen jag var i det tillståndet, kanske skulle ta å hitta på nåt nytt? "Noll-nio-projekt"...ja, kanske!
Må så gott!
Kram L
Skicka en kommentar