Koncentrationssvårigheter

Jag tittar på alla mina papper som ligger i drivor runt mig och suckar lite försiktigt. Bokstäverna stirrar på mig, de byter plats med varandra och skrattar.

- Kom igen, va trodde du? Vi är inte banala. Vi är inte logiska. Hur trodde du att du skulle kunna lära dig att tolka oss? Nä, tänker jag till svar, det var väl visst fel. Hur kunde jag tro nåt så dumt?!

- Men, säger ett välbekant ord på ett av papprena, du kan ju mig!

- Jo, det förståss.

- Lyssna inte på de andra. De bara retas med dig. De är från medeltiden, den frraaaannnssskkaaaa medeltiden, och tror att de kan allt. De har ställt till det för folk i flera hundra år nu och har lite hybris över det. Men du vet väl vad konsekvensen av hybris är?

- Ehh… Jaaa, Zeus kan komma att bli arg, svarar jag med en viss ton av ironi i rösten.

- Just det, säger ordet. Strunta i elakingarna en stund. De kommer att sakna dig imorrn och då är de snällare.

Jag gör som det snälla ordet som jag kan säger. Jag tittar på Trolltyg, läser glöggrecept, äter Speculoos (som kan med lite fantasi likna pepparkakor), funderar på om jag ska gå och värma mitt rödvin och förvandla det till glögg (fast jag har förståss inget portvin, kryddor eller socker), jag låtsas att mitt element är en kamin, försöker att inte titta ut genom fönstret och se att gräset är grönt och tittar på Lindes helt galna men mycket ambitiösa adventskalender på nätet. Jag tror minsann att det är dags att åka hem en stund.