Triumph Inspiration Award

Grattis Elineng! Förstapris i den svenska deltävlingen av Triumph Inspiration Award. Läs artikel och se bilden på cisionwire.se. Fler bilder från elineng finns på www.elineng.com

Lite fransk byggsäkerhet

Att betala eller inte betala, det är frågan

Okej jag är tillbaks med en liten tanke som har knatat runt lite i mitt huvud ett tag. Varför måste allt vara gratis? Ingen verkar ju tycka att kommunismen funkar. Alla verkar tycka att vi ska leva enligt kapitalismens lagar. Haken är den att ingen vill betala.

Man ska inte betala för bussen, metron, tunnelbanan, spårvagnen eller tåget. Planka! Man ska inte heller betala bensinen, elen eller oljan bara för att det råkar vara lite miljöfarligt och snart slut. Strejka! Man ska inte betala för extra försäkringar, sjukvård, skola eller dagis. Tv-avgift är ett rån och telefon-avgifterna är något ännu värre.

Dessutom ska kultur vara gratis. Jämt. Speciellt musik verkar vara allmän egendom så fort den lämnat skaparen. Den verkar vara lika allmän som hundvalpar, småbarn och gravidmagar som alla tycks tycka att de har rätt att klappa på.

Men kläder då? De borde väl vara gratis? Eller mat, va? Ja, köp billigt för katten och strunta i att alla X antal produktionsled som ska ha betalt. Bara det är billigt så är det bra. Det är inte jag som har valt att jobba dygnet runt i en fabrik med giftig färg. Det är ju dom, dom där indierna eller vad det nu var. Och dessutom är det väl bra att de har jobb i alla fall de stackarna. Om man inte köpte billiga kläder så skulle de ju inte ha nåt jobb eller hur?

Ja, eller så kan man tänka som jag gör. Om man väljer det man köper med lite omsorg så kanske kanske det ger en hint till producenterna vad det är jag vill betala för.

Då tänker ju jag också som så att om vi nu bestämt oss för att leva i en kapitalistisk värld och att vi absolut inte vill byta ut det systemet mot något mindre pengahungrigt, är det inte läge då att betala för sig? Är det inte läge att förstå att saker kostar pengar? Det känns ganska enkelt. Om jag vill ha lön för mitt arbete så borde jag ju tycka att andra ska ha det också. Eller har jag fel?!

Besök

Käraste lillasyster Kanin kom på besök. Fredag kväll, sommaren kändes nära. Det luktade fransk sommar, en blandning av avgaser, blommor och något oidentifierbart franskt. Tåget rullar in. Jag spanar bland människorna. Ställer mig i mitten för att inte missa henne när hon kommer.  Ouiiiiiii! Här kommer hon! Mitt första besök! Hem till minsta lilla rummet för att avnjuta en vickning bestående av körv, ost,  mackor och det där röda som fransisarna  är så bra på.

Dagen därpå började vi med det viktigaste. Vi gick genom min favoritpark ner till stan. Där såg vi den här fantastiska lilla larvkaravanen. Så otroligt kul! Jag har aldrig sett något liknande. Vi stannade och fotograferade hejvilt från alla vinklar medan fransisarna gick förbi och tittade förvånat på våra göromål.

Den här stan har en förkärlek för magnolia. Träden finns överallt, i alla möjliga former, färger och varianter. Jag har tyvärr inte lyckats ta reda på varför denna magnoliahysteri finns just här men fint är det.  Strålande sol och en liten vila under ett magnolia träd var ett återkommande element, nästan ett tema för denna helg.

Sen jag kom hit har jag spanat in två ställen som jag var helt säker på att jag skulle gilla. Har dock inte hittat rätt sällskap för att förverkliga besökstankarna men lillasyster Kanin är helt rätt.

Nummer ett är en vinkällare/restaurang där man får välja vin till maten ur vinkällaren. Personalen var lite förvirrad och vi hade en otroligt otrevlig bordsgranne som envisades med att prata helt oförståelig fransk-engelska med oss och avbryta våra samtal så fort han kom på något att säga(vilket tyvärr var ganska ofta). Det kan tilläggas att hans vän försökte, helt fruktlöst, hinta till denne otaktiske typ att vi kanske inte alls ville samtala åt deras håll. Trots detta var måltiden på det hela taget helt fantastiskt. Det finns stammisvarning på det stället.

Vi gick vidare till ställe nummer två: vinbaren mitt i stan. Fullträff det också. Små trevliga bord, en karaff lokalproducerat vin och en flirtig bartender. Kan det bli bättre?

Finalen var storartad:

Sång, kaffe på sängen och vackra smycken från Elineng. Croque monsieur i solen. Pic-nic i parken med vitlöksstekta räkor, sallad, baguette,  crémant rosé, jordgubbar och choklad.

Gräs

Gräs, sa pojken skulle jag då gärna vilja ha en flicka som hade pengar som. Gräs, ja gräs, gräs, ja gräs. Gräs, sa pojken skulle jag då gärna vilja ha en flicka som hade pengar som.

 

En fransk gubbe som klipper mitt franska gräs med en fransk klipptraktor. Jag har lov. En kaffe med pain du chocolat. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Och så ljudet från en fransk gubbe som klipper mitt franska gräs med en fransk klipptraktor.

Spring

Nere i min favoritpark springer det alltid folk. Oavsett väder. Folk bara springer och springer. Jag undrar varför de har så bråttom?

Den mest uppenbara: han eller hon som ser sådär sportig ut med rätt kläder, rätt muskler och liksom studsar fram. Dessa är oftast mellan 20 och 30 år och förmodligen gör de inte annat än liksom studsar fram.

Sen har vi kärleksparen. Jag har aldrig förstått det där med att springa med nån annan. Men de gör det. Springer tillsammans och det är väl gulligt. Mannen tar allt som oftast den längre vägen och springer ifatt kvinnan efter ett tag, sen springer de tillsammans.

Vi har också vänskapsparet/gruppen som springer och småsnackar. Fanatikern finns med. Pinnsmal och utan varken muskler eller fett men envisas med att springa två varv, fort.

Sen har vi de där som jag alltid förvånas över. Den äldre herren. Han är i alla fall över 60 och springer på lätta ben hur långt som helst. Jag skäms när jag ser honom. Men är glad för hans skull.

Sen har vi såna som mig. Som kanske springer en aning om andan faller på. Går mest. Sätter sig på en bänk i solen. Njuter. Lyssnar. Vi var två såna på min filosoferarplats idag.

Regn

Nej. Det är ingen som står med vattenslang och sprutar ner mitt fönster med vatten. Det regnar. Det är ett helt vanligt regn här hos mig. Spöregn, ösregn, blötregn ja kalla det vad du vill.

När jag för ett tag sen spanade runt bland franska chansoner så hittade jag, helt utan att leta, fem sånger som hette il pleut varav en hade en precis plats nämligen Nantes (som ligger ett franskt stenkast bort). Jag undrade varför alla envisades med att sjunga om regn. Nu undrar jag inte längre. Nu vet jag.

Bernard på klassfest

Jag fattade ingenting. Min person kommer inspringande med köttfärs och potatis i högsta hugg och säger att nu ska vi göra köttbullar! Varför då, undrar jag, jo därför att vi ska på klassfest och man har beställt nånting svenskt att äta. Och jag får följa med? Självklart! YYiiiiippppiiiiiieeeeee! Jag grodhoppade omkring i köket medans min person rullade och rullade och stekte och stekte. Men kom igen dååååå! Jag vill åååkkkaaaa!

Vips så satt jag i Sylvains lilla Renault. Hur nöjd som helst lämnade vi parkeringen för att nästan åka ut på landet. Jag for från fönster till fönster för att inte missa något.

Väl framme är det dags att fixa potatismoset. Jag sätter mig och vaktar. Men jag får så himla tråkigt för inne i vardagsrummet så har folket redan kommit och jag vill ju faktiskt vara med. Jag lämnar köket och sätter mig på bordet i med alla flaskor och morötter och gurkor och dippar och småpajer och knasiga småpizzor. Det kändes mycket bättre. Alla fransisarna babblade och babblade och babblade. Men när blir det mat!?!?!

Nu, äntligen, är det dags för mat. Mums. Vi hade gjort köttbullar och potatismos, hårt bröd var inköpt men ingen lingonsylt… Det gick hem! Kinisarna hade gjort dumplingar eller vad de nu hette, sen fanns det paj med chevre och fikon plus potatiskaka. Vi åt och åt. Sen kom finalen.

Jag har fattat att fransisarna gillar efterrätter men det här vet jag inte. Minst fem sorters goa kakor! gissa om jag dök som den äkta groda jag är. Jag dök ner och badade bland alla godsaker. *mmmmmm* Min favorit blev Sylvains choklad-, nöt- och marsmallowskaka. Visst ser den smaskig ut!

Nu vet jag att jag ska smyga ner i väskan så fort jag får höra ordet soirée för det betyder fest och fest med fransisarna det var en fest helst i min smak. Nu ska jag bara ligga här och smälta alla godsaker från igår. ZZzzzZzzZzzzz……