Det är otroligt vad kreativt kaos kan göra med människor. Vi får se alla känslolägen som finns i människans register. Gråt, skrik, skratt, glädje och avund. Att jobba med scenisk framställning är ingen lätt sak.
Att utsätta sina elever för ett sånt tryck som vi gör just nu är plågsamt och otroligt härligt. Det är plågsamt när man ser att de tappar självförtroendet och härligt mär man ser att något magiskt är på gång. Man vill bara skaka om dem och säga: ”lär er av varandra istället för att känna er sämre!” Alla människor kan olika saker. En del är bra på att hålla ordning, en del är bra på att komma ihåg text eller steg andra gör mest ingenting. Frustration och lyckorus ligger nära varandra just nu och det kommer bara att stegras. Kulmen nås timmen innan premiär och när sista föreställningen kommer så gråter vi.
Att utsätta sina elever för ett sånt tryck som vi gör just nu är plågsamt och otroligt härligt. Det är plågsamt när man ser att de tappar självförtroendet och härligt mär man ser att något magiskt är på gång. Man vill bara skaka om dem och säga: ”lär er av varandra istället för att känna er sämre!” Alla människor kan olika saker. En del är bra på att hålla ordning, en del är bra på att komma ihåg text eller steg andra gör mest ingenting. Frustration och lyckorus ligger nära varandra just nu och det kommer bara att stegras. Kulmen nås timmen innan premiär och när sista föreställningen kommer så gråter vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar