Jag hade glömt att det finns härliga människor i vår lilla stad. Att det finns människor som faktiskt kan le och vara öppna och ärliga. Idag har jag träffat dessa människor. Det har susat av vackra ord och komplimanger, skratt och kramar, trevliga samtal om trevliga saker. Jag hade glömt att det fanns.
Kanske är det solen som gör det. Kanske är det handlingar som sprider sig som ringar på vattnet. Det spelar ingen roll varför. Ett leende gör ändå livet värt att leva.
onsdag 19 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet inte heller varför de där vackra människorna plötsligt dyker upp.
Kanske är det solen eller handlingar som du skriver. Eller kanske är det för att jag själv känner mig glad som jag plötsligt ser dem.
Jag vill vara lite fin...därför får du en stor påskkram av mig! Må så gott//
Skicka en kommentar