Jag har inte tid!

Det är underligt hur ovetande man kan vara över symptom som man har haft flera hundra gånger. Ont i kroppen och trött, svårt att sova... Nej! Jag har inte tid! Jag blir inte förkyld jag är bara trött för att jag jobbar för mycket men å andra sidan har jag ju inte jobbat på två dar men det är nog så i alla fall för jag har inte tid!

Uppskattning

Nu har jag funderat på en sak igen... Varför är det så att vi är så dåliga på att säga till varandra att vi uppskattar saker och ting. Det är tydligt för mig just nu eftersom jag håller på att byta sammanhang. Jag har jobbat på samma plats i fem år och har fått ganska sparsamt med feedback på det jag gör. Nu, när jag redan tagit steget att säga upp mig, kommer kommentarerna. "Men du som är så duktig!" "Vi som gillar dig så mycket." eller kanske värst "Hur ska vi nu klara oss!?" Det känns ju jättefint att få dessa kommentarer men varför just nu!? Dessa underbara ord som jag får på mig just nu kanske jag hade behövt bättre när det var tungt för ett halvår sen, eller kanske i höstas.

Det jag menar är att människor, inklusive jag, måste bli mycket bättre på att berätta för varandra när vi gör något vi gillar. Då skulle livet bli mycket lättare och roligare att leva.

Personer

Tänk vad härligt det är, med härliga människor. Men vad tråkigt det är att sakna dem.

När man träffar en person som man trivs med måste man ta vara på den tiden man har för man kommer garanterat att byta situation och tappa bort det där speciella man hade med just den där underbara personen man träffade den där gången, på det där jobbet eller den där festen eller bara genom en vän.

Jag lovar att göra så gott jag kan i den frågan, bättre kan jag inte åstadkomma.

Utanför mitt fönster

Om jag vrider mig lite till höger och ser ut genom fönstret kommer jag att se skyltfönstret mittemot. Det är en damaffär. En såndär som inte vill kalla sig damaffär utan hellre en affär där man säljer tjejkläder. Ja inte direkt tjej som i under femton år utan tjej som i över tretti. En sån som jag. Fast det är klart jag platsar nog inte in där i alla fall. Det är en sån affär som har tjejkläder för de som är över trettio och har barn som är sådär en fem-åtta år eller så. Det har inte jag.

Den där affären har sånadär kläder som inte är utmanande utan mer romantiskt trädgårdspåtande eller tjejmiddagsfixande, kanske till och med romantiskmiddagätare men allra mest mammaochkarriärskvinnokläder. Det kanske beror på att hon som har affären nog är en sån. Som påtar i trädgården på sommaren. Som fixar tjejmiddagar i höstmörkret och äter romatiska middagar med mannen när farmor vaktar barnen. Eller försöker att äta romantiska middagar i alla fall. Allt som oftast så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Man har ju inte sett varandra på så länge så man har nästan glömt bort vilka man är. Man sitter där bakom sina ljus och tittar på varandra och försöker att inte prata om barnen eller jobbet. Man försöker att prata om precis allt annat än jobbet och barnen och städning och trädgårdspåtande men upptäcker att man inte vet hur man gör. Vad talade man om för sådär en åtta tio år sen när man träffades? Ja det kan ingen av dem komma ihåg nu men trevligt var det i alla fall, då. När man har konstaterat det genom stearinljuset så kommer man på att nu är det nog dags att ha sex för det kommer man ihåg att man har haft förut. Eller uppenbarligen eftersom farmor vaktar barnen. Egentligen så saknar man barnen när de är hos farmor sådär. Men sex måste vi ha för det är ju därför barnen är hos farmor. Inte heller det blir riktigt som man tänkt sig. Det var ju meningen att de skulle börja med ett bad och sen myssexa hur länge som helst och gärna flera gånger. Vinet de drack till middagen hade stigit dem åt huvet så det blev bara en fyllesnabbis i soffan sen fick det vara bra sen. Men det kanske inte gjorde så mycket förståss för förr eller senare skulle ju farmor kunna ställa upp som barnvakt igen.

På morgonen hade hon tänkt att de skulle äta frukost tillsammans men när hon vaknar har han redan gått ut i garaget. Det var ju fint väder så han var ju tvungen att tvätta bilen och det var ju klart så att den skulle vara ren när de skulle hämta barnen hos farmor. För vad skulle folk säga om de åkte runt i en skitig bil. Det skulle ju inte gå för sig. Hon tog sin kopp kaffe vid radion istället. Läste dagens tidning och förundrades över hur många som körde av vägen så fort det blev snö. Jaha, Engström fyllde fyrtio, han kunde väl inte vara så mycket äldre än en annan. Å, tänk om man blev en såndär som kunde fira guldbröllop vad romantiskt det skulle vara. Tänk vad lycklig man var va, när man gifte sig. Men är det inte så att de där leende paren på korten bara ler för att det är en kamera där. Man minns inte riktigt varför man log själv. Men log det gjorde man och gör man. Radion spelar den där låten du vet som vi dansade till på bröllopet. Man kan ju nynna lite tyst nu när han inte är inne för annars säger han åt en att vara tyst och då är det lika bra att vara det för annars är hela dagen förstörd och det ville man ju inte eftersom de skulle åka till farmor och hämta barnen och allt. Nä om man skulle ta och gå upp och duscha en sväng.

Badrummet är ett sånt där badrum som kaklades på nittiotalet då man skulle ha stenfärgat kakel med bård i mitten. Det börjar bli lite slitet nu men det funkar ett tag till. Det kostade ju så mycket att göra. Det är bäst att inte ta upp det ännu. Det får vänta ett tag. Och varmvattenberedaren måste de nog snart byta, det var ju i alla fall åtta år sen. Det var när den äldsta föddes. Ja vad härligt det var att bygga om huset när man visste att man snart skulle bli fler. Det var som om allt gick så lätt då fastän man var höggravid och allt. Ja tänk vad lätt allt var.

- Ta inte slut på allt varmvatten!
- Vadå? Nää jag ska inte.
- Det verkar som om du är på god väg. Sätt igång nu så att vi kommer iväg.
- Men ska inte du duscha?
- Jo, men om du ska hinna bli klar innan mig så lär du börja nu.
- Ja, ja, det är väl inte så noga vi ska ju bara till farmor och hämta barnen.
- Nä, men du tar tid på dig ändå.
- Det finns nya handdukar i skåpet, kan du ge mig en. Tack.

Han får vänta en stund på henne precis som han sa men det gjorde inte så mycket för han var ju van och dessutom kunde han ju sätta sig vid radion en stund och bläddra igenom dagens tidning som han hämtat in på morgonen. Han hade tänkt att de skulle äta frukost tillsammans men han ville inte väcka henne så han gick ut och tvättade bilen i stället. Det var ju fint väder och det skulle ju vara bra att bilen var ren när de skulle åka och hämta barnen hos morsan så man slapp några gliringar. Det slog honom där han satt att det var så många som åkte av vägen nu när snön kom. Jaså Engström fyllde fyrtio och allt det var som fan. Undrar om man skulle bli bjuden på fest eller hur det skulle bli. Det skulle vara skoj att gå ut en kväll med grabbarna. Fan vad de smilar på de där bilderna. Var man sådär lycklig när man gifte sig? Ja det var tydligt det för nog log man av bara fan på bröllopskorten men undrar om det var för att fotografen var där eller för att man var lycklig. Ja inte minns jag det heller. Gud va skönt det ska bli och börja jobba igen i morgon. Det är ett skönt gäng de har fått ihop på jobbet nu. De funkar så bra på någevis. Ja det är klart att Hansson är lite jobbig men det är ju bara så han är och det kan man ju skita i. Undrar om hon är klar däruppe nån gång så man kan åka.

- Hörru, börjar du va klar eller?!
- Ja, jag är staxt färdig.

Hårblåsen slår igång och han inser att han nog får vänta en stund till innan de får åka och äntligen hämta barnen så att allt kan bli som vanligt igen.

Bilbilbil

Jag har åkt hysteriskt mycket bil idag. Jag som inte ens vill ha bil. Känner mig inte så ekoreko om man säger så. Klockan sex i morse började strapatsen. Då var det bara att packa in fikakorgen i framsätet och sätta sig för att åka de där femton milen. Lalalala, alla som känner mig vet hur pigg jag är klockan sex på morgonen. Människor som inte känner mig kan vid tiosnåret på morgonen säga "är du trött?" och det brukar vanligtvis stämma. Nyvaken eller nästan. Då kan ni ju bara tänka er hur jag kände mig i morse klockan sex. Opigg är nog bara förnamnet.

Hur som helst. Drickandes kaffe och ätandes mackor, med min nya upptäckt cashewnöts "ost" på, kom jag faktiskt fram till F straxt efter åtta precis som planerat. Då var det bara att klara av mötet och vara smart och sen åka tillbaks de där långa milen igen... *puh* Men tro inte nu att de där fyra timmarna i bilen räckte för dagen. Nähärå, det var bara att byta till jobb-bilen och åka en halvtimme till, ha lektion, tillbaks, upp till förskolans dag, tillbaks. Sen gick jag hem och välte omkull i sängen med allt på mig, inklusive väska och skor. Där låg jag tills pulsen var normal igen.

Kunde aldrig förstå att det kunde vara så jobbigt att åka bil...

Feministisk fundering

När jag nyss läste ledaren i en av våra större dagstidningar (som jag lyxar med på helgen tillsammans med en stor kopp latte och fralla med hemgjord marmelad) så slogs jag av en tanke. Feminismen som jag vill ha den finns inte! Maria Abrahamsson skriver ” Feminister av alla slag har varit duktiga på att exkludera kvinnor, för att inte tal om män som inte på pricken tänker och tycker som de själva.” och menar att man inte alls behöver vara feminist bara för att man vill ha jämställdhet, eller ännu bättre jämlikhet. Hon kallar den feministiska kampen för ”enögd”.

Jag vill börja med att hålla med henne, det finns en snedvridning i feminismdebatten och jag har också träffat feminister som hatar alla som inte tycker som dem. Men jag är inte lika säker som Abrahamsson på att det är feminismens fel. Jag håller med om att Fi tycks bry sig mer om queerfrågor än de vardagliga problemen som rör en heteroSvensson, men kan det inte vara så att media framställer det på det sättet?

Enligt min uppfattning är feminismen allt annat än enögd. Om jag inte har förstått allt galet så bygger feminismen på en strukturkritik. Feminismen bygger väl på en grundläggande kritik av den patriarkala strukturen? Hur kan en sådan filosofi vara enögd?

Feminismen, som jag vill ha den, är öppen mot alla slags människor och företeelser förutom just patriarkalt maktmissbruk. Detta maktmissbruk är tyvärr mer utbrett än vad vi vill inse. Det smyger sig in överallt, i minsta skrymsle och vrå. Vi borde vara mer rädd för det patriarkala maktmissbruket än för ryssen…

Mara Abrahamssons ledare:http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=7024

En passande dikt

Jag ger er en dikt som jag tycker passar så här på kvällskvisten, i det tempo jag just nu befinner mig. Kristina Lugn är en av mina favoritdramatiker men hennes poesi går inte av för hackor de heller.

Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsuppgift just nu är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.
(ur: Hej då, ha det så bra, av Kristina Lugn)

Tempo

Jag lider allt som oftast av en åkomma som gör att jag inte kan varva ner. Jag springer hit och dit och bara måste gör det där som är så viktigt och sen måste jag ju träffa henne och henne och honom och dem och så måste jag åka till den eller den och så måste jag bara fixa det där innan jag går och lägger mig och på vägen kan jag ju ändå fixa det där andra jag inte hann igår. Jag inser att det inte går att göra så här i längden. Så fixare som man är så tänkte jag till och började fixa...

Resulatet blev en myshörna utanför mitt fönster, på balkongen närmare bestämt. Resultatet blev så härligt att jag bara måste dela med mig. För att sträcka lite extra på mig så kan jag meddela att tak-konstruktionen, bänken och taket är ihoptotat av undertecknad de senaste två dagarna. Det blev tyvärr ett fortsatt skyndande hit och dit men just nu får det vara värt det. Kanske kan jag slappna av en liten stund om dagen i min hörna.