Nu har jag funderat på en sak igen... Varför är det så att vi är så dåliga på att säga till varandra att vi uppskattar saker och ting. Det är tydligt för mig just nu eftersom jag håller på att byta sammanhang. Jag har jobbat på samma plats i fem år och har fått ganska sparsamt med feedback på det jag gör. Nu, när jag redan tagit steget att säga upp mig, kommer kommentarerna. "Men du som är så duktig!" "Vi som gillar dig så mycket." eller kanske värst "Hur ska vi nu klara oss!?" Det känns ju jättefint att få dessa kommentarer men varför just nu!? Dessa underbara ord som jag får på mig just nu kanske jag hade behövt bättre när det var tungt för ett halvår sen, eller kanske i höstas.
Det jag menar är att människor, inklusive jag, måste bli mycket bättre på att berätta för varandra när vi gör något vi gillar. Då skulle livet bli mycket lättare och roligare att leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tyvärr är det allt för ofta som detta konstiga påfund sker. Tänk bara på alla tal vid begravningar! Jisses vad bra och gulliga och absolut bäst man har varit då. Och lika vid uppsägningar: trogna, noga, och godhjärtade. För att du ska känna dig lite bättre så hälsar min syster följande: hälsa My, gud var hon är gullig! Inte för att jag vet vad ni talade om i lördags, men jag är bara benägen att hålla med ;-) Må gott å kram
mmmmmmm. håller med!
Jag tror jag och andra många gånger är lite rädd för att säga det. Rädd för olika saker. Dels för att man kanske är blyg, eller för att man är avundsjuk och kanske en del inte vill ge bara få.
Måste nog säga att jag säger ofta till mina vänner att jag tycker de är bra på "sina saker" eller något de sagt eller gjort. Jag är så stolt att dessa fina, goa människor vill vara vän med mig :-)
tre rum och kök:jag känner mig genast gladare av hälsningen och dina fina ord!
limerose: du har nog rätt på det första och jag håller med om att du är bra på att säga ärliga och bra saker :)
Skicka en kommentar