The Grass is Singing av Doris Lessing

Miljön för denna berättelse är södra Rohdesia (nuvarande Zimbabwe) där årstiderna går från varmt till olidlig hetta. Vi har torka och ösregn, frost mot ett plåttak och stekande sol mot det samma. Berättelsen visar oss ett olyckligt äktenskap som stadigt går utför från en inte allt för hög första nivå.

Tematiken i denna bok är återigen relationer, som Lessing inte tycks få nog av att undersöka, hur människor behandlar varandra. Det finns tydliga rasmotsättningar men det känns för självklart för att ens ta upp med tanke på att boken är utgiven 1950 och Rohdesia fortfarande då låg under Britterna. Det finns mindre och mer subtila uppdelningar av människor som inte alls på något sätt skiljer sig stort från idag. Det jag menar är uppdelning mellan rika och fattiga, lyckade och misslyckade människor. En stor del av denna berättelse handlar om kampen för att lyckas eller inte lyckas i livet.

Vi får följa en kvinna som mellan tjugo och trettio lever ett till synes bekymmerlöst liv i Staden. Hon lever ett flärdfullt liv utan brist på pengar men också utan några djupare relationer, både i kärlek och vänskap. Hon var ensam. Så gifter hon sig helt apropå med en man, Dick, som har en farm ute på landsbygden. Hon flyttar alltså dit och det blir början till hennes sinnliga förfall. Sakta drivs hon till psykisk kollaps men man undrar många gånger varför hon låter det hända och det är där det börjar bli intressant.

Lessing har satt två personer, som egentligen inte tycker om varandra, på en farm som hela tiden är skuldbesatt och där farmaren är helt okunnig i allt vad ekonomi och lantbruk handlar om. Dick misslyckas med alla sina små projekt och Mary har slutat bry sig. Detta experiment är intressant och ger eftertanke om hur vi behandlar människorna i våra liv och varför.