stjärnklara nätter

Såg ni himlen under julaftons natt? Den var underbar. Precis sådär underbar som man vill att himlen ska vara en frostig natt i december. Men det var halt... Jag gick där i mörkret och filosoferade kring vad man möjligtvis kunde vara rädd för under denna fantastiska stjärnhimmel. Det var kolsvart sånär som på stjärnornas sken. Tack vare att det kommit några snöflingor så lös det upp så att jag åtminstone såg vägen framför mig men inte så mycket mer.

Den första jag kom på att jag borde vara rädd för var vargen. Men, tänkte jag, han sover nog eller så är ju han räddare för mig än jag för honom. Lo, näää hon kan väl inte vara farlig, älg! Ja älgen är jag faktiskt lite rädd för, det måste jag erkänna. Ett sådant väldigt djur skulle jag inte vilja möta en stjärnklar natt. Jag sa till mig själv att så vitt jag vet så förflyttar älgen sig bara i skymningen. Den sover alltså den med.

Mitt ute på landet får allt en annan dimension. Utan gatlyktor, fyllon, våldsbenägna puckon och jobbiga grannar blir allt så tyst och lugnt. Märkligt tyst faktiskt. Det är vackert och kanske något som kan likna lycka.

Om sanning

Med tanke på svt:s dokumentär om Thomas Quick och hans återtagande av sina erkännanden angående de mord han är dömd för funderar jag över sanning. I vetenskapliga sammanhang är sanning nästan alltid något subjektivt som måste beläggas och förklaras med andra så kallade sanningar, empiriska sanningar eller fakta om man så vill. Men inte heller de empiriska sanningarna är sanna i tid och evighet. Vi kan ta det berömda filosofiska exemplet med de svarta korparna. Påståendet ’Korpar är svarta’ är sant ända tills man finner en korp som är vit (eller någon annan färg) då blir sanningen ’korpar är svarta’ osant. Man löser detta med undantagsregeln och då blir sanningen ’korpar är svarta’ sant tills man finner så många vita korpar att det inte längre är ett undantag. Denna enkla beskrivning av sanningsbegreppet gör sig påmind när jag nu lyssnar på de inblandade i debatten kring Quick. Quick var mördare eftersom hans utsagor pekade på detta och de empiriska bevisen pekade åt samma håll. De bevis som pekade åt andra håll sågs då som undantag. Nu när Quick säger att han är oskyldig blir således korparna vita och det är intressant.

För att plocka ner sanningen i den verklighet som vi befinner oss i så kan jag ge ett exempel. Om jag tror att jag har ställt min mormors gamla ljusstake i mitt fönster för att jag tycker att den är fin. Jag tycker då att den är fin därför att de empiriska beläggen för att det är min mormors ljusstake säger mig detta. Men den stora frågan är om sanningen ’jag tycker att ljusstaken är fin’ fortfarande är en sanning om någon skulle säga att det inte alls är min mormors ljusstake utan att det är Tomas Quick ljusstake. Förmodligen skulle min sanning ställas på kant och jag skulle förhålla mig till ljusstake på ett annat sätt. Då skulle ’jag tycker ljusstaken är fin’ bli osant.

Detta får mig att tänka på svt:s K-special program om konst. Vad är det som vi tycker är fint med en målning av Rembrandt? Är det för att målningen i sig är tilltalande (om man nu tycker det) eller är det för att det är Rembrandt har gjort den? Rent ekonomiskt verkar det vara det senare. Ett original är värd mycket pengar medan en kopia de facto är identisk tekniskt sett men inte alls värd några pengar i sammanhanget och kanske inte heller vacker i vissa ögon. Är sanningen då ’Rembrandts konst är vacker’ eller är det pengar som är vackra?

en hyllning till public service

Eftersom jag lever utan tv så har jag inte full kontroll på vad som händer i rutan utan får gott lita på andra personers omdöme angående program som bör ses. När jag hemma hos personer som innehar denna tavla mot världen ser olika docusåpliknande program kan jag tycka att det är underhållande men inte livsavgörande.

Efter att ha fått påstötningar från flera håll att jag bara måste se det eller det kulturprogrammet på svt satte jag mig härom dagen för att, genom det förlovade nätets land, tillskansa mig dessa verk. Tack Svt! Sällan har jag blivit så road, oroad och eftertänksam av ett par timmar framför tv:n som just denna dag.

Begåvade journalister ställer precis de frågor som jag vill ha svar på eller som jag inte visste att jag ville ha svar på. De ställer saker på sin spets, gör ett lappkast, pekar på tendenser i vardagen som gör verkligheten lite roligare att se på. Detta kan vara en tillgång i finanskrisens skugga. Åtminstone för mig.

som en installation

Då var man igång då, med utställningen/julbasaren. Jag känner mig som en installation. Det kommer folk och går förbi, kikar in genom fönstret och ser frågande på mig och min dator.

En och annan kommer in och tittar. Kanske köper ett julkort. Tittar sedan frågande på mig. "och vad gör du då?" "jaaaa, jag skriver" svarar jag och känner mig lite dum. Men vad ska jag känna mig dum för? Jag får väl sitta här och skriva så mycket jag vill! Det är väl inget att ursäkta... tror jag.

Samtalen är i allafall trevliga. Café-föreståndarinnan är en pratglad figur och ibland blir samtalen riktigt filosofiska. Det är trevligt.

Mina tankar letar sig mot kafé-kulturen där våra moderna tidningar växte fram. Där satt man med sin enda kopp kaffe och diskuterade om livet och världen. Kanske skulle det vara en kul idé att ta tillbaka såhär i bloggtider.

Pyssel i stugan

Det är underligt hur man flyr från det man egentligen behöver göra. Jag har hittat en underbar sysselsättning för just detta. Jag arbetar med nålar som är sylvassa och sticker små hål i mina ömtåliga fingrar. Vilken bra idé! eller...? Nja kanske inte men jag får i alla fall pyssla.

Jag och P har kommit på den fantastiska idén att vi ska ha en julbasar/utställning i caféet här brevid under nästkommande två veckor. Jättebra idé faktiskt men vi tänkte inte på att vi kanske skulle ha förberett lite mer i tid så att vi faktiskt hade något att visa upp när dörrarna slås upp på söndag. Därför pysslar jag för brinnande livet dag och natt. Men det är faktskt riktigt trevligt.

Så har ni vägarna förbi Lindesberg så leta på Café Kingsgården. Där kommer ni förhoppningsvis hitta mig och P, lite pyssel, lite texter och en och annan inovativ gran.

A bientôt!