Om sanning

Med tanke på svt:s dokumentär om Thomas Quick och hans återtagande av sina erkännanden angående de mord han är dömd för funderar jag över sanning. I vetenskapliga sammanhang är sanning nästan alltid något subjektivt som måste beläggas och förklaras med andra så kallade sanningar, empiriska sanningar eller fakta om man så vill. Men inte heller de empiriska sanningarna är sanna i tid och evighet. Vi kan ta det berömda filosofiska exemplet med de svarta korparna. Påståendet ’Korpar är svarta’ är sant ända tills man finner en korp som är vit (eller någon annan färg) då blir sanningen ’korpar är svarta’ osant. Man löser detta med undantagsregeln och då blir sanningen ’korpar är svarta’ sant tills man finner så många vita korpar att det inte längre är ett undantag. Denna enkla beskrivning av sanningsbegreppet gör sig påmind när jag nu lyssnar på de inblandade i debatten kring Quick. Quick var mördare eftersom hans utsagor pekade på detta och de empiriska bevisen pekade åt samma håll. De bevis som pekade åt andra håll sågs då som undantag. Nu när Quick säger att han är oskyldig blir således korparna vita och det är intressant.

För att plocka ner sanningen i den verklighet som vi befinner oss i så kan jag ge ett exempel. Om jag tror att jag har ställt min mormors gamla ljusstake i mitt fönster för att jag tycker att den är fin. Jag tycker då att den är fin därför att de empiriska beläggen för att det är min mormors ljusstake säger mig detta. Men den stora frågan är om sanningen ’jag tycker att ljusstaken är fin’ fortfarande är en sanning om någon skulle säga att det inte alls är min mormors ljusstake utan att det är Tomas Quick ljusstake. Förmodligen skulle min sanning ställas på kant och jag skulle förhålla mig till ljusstake på ett annat sätt. Då skulle ’jag tycker ljusstaken är fin’ bli osant.

Detta får mig att tänka på svt:s K-special program om konst. Vad är det som vi tycker är fint med en målning av Rembrandt? Är det för att målningen i sig är tilltalande (om man nu tycker det) eller är det för att det är Rembrandt har gjort den? Rent ekonomiskt verkar det vara det senare. Ett original är värd mycket pengar medan en kopia de facto är identisk tekniskt sett men inte alls värd några pengar i sammanhanget och kanske inte heller vacker i vissa ögon. Är sanningen då ’Rembrandts konst är vacker’ eller är det pengar som är vackra?