Bernard på parkjakt

Det var så spännande! Min person packade en väska med massor med böcker för vi skulle ut i solen och göra läxor. Söndagar är perfekta att göra läxor på, i alla fall om man är groda och inte har några. Planen var att hitta på en park. Det finns ganska många såna här, överallt skulle jag vilja säga, men just idag var det en speciell park vi letade efter.  Parken hette Balzac. Konstigt namn tyckte jag, som balsam och det har man ju i håret! Men min person sa att det var efter en känd författare som var född här för massa år sen. Okej, sa jag och tänkte det struntar jag i för det är ett konstigt namn ändå.

Dagen började mycket bra för titta vad vi hittade bara några kliv utanför vårt hus: ett Pippi-träd! ett såntdär sockerdricksträd, som man kan gå in i! Mitt första faktiskt! Kodak moment, eller ja Nikon moment i det här fallet… Fromage!

Vi knatade snart in på en liten stig, där föll det saker från himlen, ja eller nästan himlen. Från träden kom det hårbollar som inte var hårbollar för de var gröna. Jag öppnade en och i den var en blank brun nöt. Kastanj, chataigne, den sorten som man kan grilla eller vad det nu är man gör med den. Fräsigt va!? Men jag fick inte ta med någon för min person sa att vi varken hade öppen eld eller någon specialmanick att grilla nöten, eh kastanjen, i.

Dom dirri dom, det var fint må ni tro. Jag tyckte att jag såg den där Balzac överallt men alltid hade jag fel. Det var alltid någon annan park eller fotbollsplan eller nåt. Efter en stund kom vi ut i stan igen men då hade min person gett upp hoppet på gubben och började plåta hejvilt omkring sig!

 

Och så plötsligt låg jag där platt på marken. Jag skrek men min person hörde mig inte för hon trodde att hon hittat parken. Bakom den här muren trodde hon att den låg. Men icke. Det var ingen park… det var en trädgård!

Jaja, ingen skada skedd. Jag är uppe i väskan igen och vi knatar på. Tillslut är vi nästan hemma igen men min person har ingen lust att gå in och göra läxor så vi går till parken vid skolan för att plåta en palm och ser en liten buske med nåt som liknar vass…

 

Eller kanske var det ingen liten buske! HAHA! Ser ni lilla mig? Jag sitter längst ner i sanden som en ljusgrön och ljusblå fläck.

 

Ujujuj. Vad skojigt det kan vara med växter. Men nu i alla fall är det lite dags att hitta en plats i solen och det gör vi snart för som jag sa så finns det mycket gräs och grejer här.

 

 

  

Fint va!? Här skulle jag kunna stanna heeela dagen och bara lata mig medan min person läser.

Fastän att jag ser ganska nöjd ut här så börjar det krypa lite i benen efter ett tag. Och är det inte så att jag faktiskt är lite hungrig? Jag börjar skruva på mig. Men min person märker ingenting. Då testar jag lite olika sittställningar. Hi hi. Kul! Jag kan stå på huvet också! I skon!

 

Titta titta! Men inte en reaktion, bara “mmmm” men jag vet att hon inte ser. Och nu börjar jag bli hungrig på riktigt.

“Du?”

“mm”

“kan vi gå hem?”

“snart”

“Snäääällllaaaa, je vous en prie”