Och då kom jag äntligen iväg. Här i min stad pågår nämligen den första filmfestivalen i Europa för detta år Premiers plans. Jag har tänkt att gå varje dag men men det är mycket att göra med pluggeriet men idag kom jag iväg på en seans. Det var två kort filmer. Eller en kortfilm och en lite längre.
Kommer fram till biografen, blir visad till en sal. Sätter mig ner och hoppas att jag kommit rätt för salsnumret stämmer inte med programmet men det är inte fullt så någon film av Guillaume Depardieu är det inte och det var det andra alternativet denna tid. Klockan är inte riktigt dags och det spelas jazz. Lite lustigt tycker jag. Jazz = lite intellektuellt. Filmerna som ska visas är utom tävlan eftersom regissörerna redan tävlat en gång. En av filmerna ska vara en svensk kortfilm och den andra fransk. En av regissörerna ska komma och prata lite verkar det som, undrar vilken. Det är dags nu, en minut kvar, musiken har tystnat, och titta där kommer de. Jag gissar att regissören är han i kaptenskepsen och se så rätt jag hade. Regissören säger: “bonjour à tous, voilà mon film”. Det var vältaligt tycker jag.
Den första filmen är den svenska. Drömmar från skogen. En produktion från filminstitutet och Film i Väst. Det är en slags dockteater där man jobbat med olika slags papper. Helt makalöst häftigt. En historia om döden. I en skog. Den är bra. Jag fascineras av tekniken med pappdockorna. I siluett allting och man har inte brytt sig om att retuschera någonting. Åter till det enkla berättandet. Ursprungligt på något sätt.
Den andra filmen är fransk. Montparnasse. En berättelse från stadsdelen Montparnasse i Paris. Tre glimtar från tre liv. Bra den också men inte alls lika utstående som den första. Realistisk, i öden och miljö.
Jag går nöjt ut från biografen och förundras över att jag faktiskt är i Frankrike. Jag slutar aldrig att förvånas över detta faktum. Solen skiner och jag kryssar genom folkmassan till min buss som går hem kl 18.
1 kommentar:
Låter trevligt tycker jag.....
Skicka en kommentar