Vänner, separation och stjärnfamiljer

Visst kan man säga att man genomgår en mindre separation när någon i ens liv lämnar den plats man befinner sig på. Varje gång man säger hejdå till någon slits en liten bit av hjärtat bort och man blöder. Ibland ymnigt. Ibland stilla. Idag är det “le grand partir”. Alla Erasmusstudenter som avslutar sin termin idag åker hem till sina egna länder, till sina egna familjer. Några blir kvar i äventyret men det fattas något.

Det förvånar mig ofta hur kärvänliga många människor blir när det är dags för ett farväl, definitivt eller tillfälligt. Helt plötsligt är personen som åker det bästa som finns och uppslutningen är god. Ett välkänt exempel, blir en aning morbid här ursäkta, är begravningen. Aldrig förut har det sagts så himla många bra ord på samma dag om en person som när den är död. Onödigt tycker jag. Varför inte säga det till personen när den är i livet? Lite samma sak är det med personer som lämnar oss för en annan plats på jorden. Men säg allt det där när man är nära istället! Det har liksom bättre inverkan då. Umgås lika kärvänligt och trevligt i vardagen som i sista minuten. Jag hade en jättetrevlig kväll igår men nu är det försent att fördjupa den ytliga vänskap som finns där. Nu har alla åkt.

Jag ska be att få ta ett motsatt exempel bara för att säga emot mig själv lite för det finns faktiskt människor som gör detta. Ens egen familj brukar vanligen tycka om en lika mycket varje dag på året oavsett om man åker eller stannar. Eller vanligen förresten, det kanske inte är så vanligen men det är önskvärt i alla fall. Det jag tänker på är Stjärnfamiljer. De är underbara.

Jag ska förklara min definition av detta underbara ord:

Det är alltså en familj som alltid har plats för fler än de som enligt alla konstens regler kan kallas för familj. Om man utgår ifrån ordet kärnfamilj så kan man lätt förstå metaforen kärna. Det är någonting kompakt, symmetriskt och skyddat av ett hölje för att hålla den hel. Det kan ju vara bra förståss men det finns inte så mycket utrymme för oss som inte är kärnfamilj. En stjärna är däremot till formen mer öppen, har fler uddar och kan se ut på hemskt många olika sätt. Att den dessutom är vacker och fylld med kraft gör det till en ännu bättre symbol för en öppen familj. Strunta i vem som är släkt och inte släkt. Den man tycker om den ingår liksom i familjen. En stjärna lyser starkt och dess ljus når över hela jorden så gör också en stjärnfamilj. Den lyser över hela jorden och dess kraft når mig trots att jag är flera hundra mil därifrån. I stjärnans centrum är det varmt och gott. Det är som att åka på solsemester varje gång man kliver in i denna stjärnfamilj. Efter det finns värmen kvar länge.

Ta hand om oss kära vänner, det tänker jag försöka med.