Med hopp om mänsklighet

Idag har pessimisten i mig upptäckt att det faktiskt finns människor som ger utan att ta. Det finns människor som intresserar sig, vill hjälpa, vill veta, undrar utan att vilja ha någonting tillbaks.

Det finns alltså en person i min omedelbara närhet som har gjort allt detta för mig idag och jag kan inte säga hur tacksam jag är för detta. A har hjälp mig med mitt skrivande. Gav mig tre timmar av sin tid enkom för att jag ska klara av att skriva en uppsats. Säger så lite försynt att vi kan träffas ett par timmar varje vecka för att jobba med språket så att jag lättare ska kunna fråga om saker och tillslut bli självgående. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa “ehu jaa”. A vet mycket väl att jag inte kan hjälpa tillbaks. Kanske ge en kulturell vinkel som är ny men annars intet. Detta språk är för svårt, än så länge.

Idag är en bra dag. Det finns hopp om mänsklighet och empati.