Bernard på klassfest

Jag fattade ingenting. Min person kommer inspringande med köttfärs och potatis i högsta hugg och säger att nu ska vi göra köttbullar! Varför då, undrar jag, jo därför att vi ska på klassfest och man har beställt nånting svenskt att äta. Och jag får följa med? Självklart! YYiiiiippppiiiiiieeeeee! Jag grodhoppade omkring i köket medans min person rullade och rullade och stekte och stekte. Men kom igen dååååå! Jag vill åååkkkaaaa!

Vips så satt jag i Sylvains lilla Renault. Hur nöjd som helst lämnade vi parkeringen för att nästan åka ut på landet. Jag for från fönster till fönster för att inte missa något.

Väl framme är det dags att fixa potatismoset. Jag sätter mig och vaktar. Men jag får så himla tråkigt för inne i vardagsrummet så har folket redan kommit och jag vill ju faktiskt vara med. Jag lämnar köket och sätter mig på bordet i med alla flaskor och morötter och gurkor och dippar och småpajer och knasiga småpizzor. Det kändes mycket bättre. Alla fransisarna babblade och babblade och babblade. Men när blir det mat!?!?!

Nu, äntligen, är det dags för mat. Mums. Vi hade gjort köttbullar och potatismos, hårt bröd var inköpt men ingen lingonsylt… Det gick hem! Kinisarna hade gjort dumplingar eller vad de nu hette, sen fanns det paj med chevre och fikon plus potatiskaka. Vi åt och åt. Sen kom finalen.

Jag har fattat att fransisarna gillar efterrätter men det här vet jag inte. Minst fem sorters goa kakor! gissa om jag dök som den äkta groda jag är. Jag dök ner och badade bland alla godsaker. *mmmmmm* Min favorit blev Sylvains choklad-, nöt- och marsmallowskaka. Visst ser den smaskig ut!

Nu vet jag att jag ska smyga ner i väskan så fort jag får höra ordet soirée för det betyder fest och fest med fransisarna det var en fest helst i min smak. Nu ska jag bara ligga här och smälta alla godsaker från igår. ZZzzzZzzZzzzz……