söndag 4 april 2010

Spring

Nere i min favoritpark springer det alltid folk. Oavsett väder. Folk bara springer och springer. Jag undrar varför de har så bråttom?

Den mest uppenbara: han eller hon som ser sådär sportig ut med rätt kläder, rätt muskler och liksom studsar fram. Dessa är oftast mellan 20 och 30 år och förmodligen gör de inte annat än liksom studsar fram.

Sen har vi kärleksparen. Jag har aldrig förstått det där med att springa med nån annan. Men de gör det. Springer tillsammans och det är väl gulligt. Mannen tar allt som oftast den längre vägen och springer ifatt kvinnan efter ett tag, sen springer de tillsammans.

Vi har också vänskapsparet/gruppen som springer och småsnackar. Fanatikern finns med. Pinnsmal och utan varken muskler eller fett men envisas med att springa två varv, fort.

Sen har vi de där som jag alltid förvånas över. Den äldre herren. Han är i alla fall över 60 och springer på lätta ben hur långt som helst. Jag skäms när jag ser honom. Men är glad för hans skull.

Sen har vi såna som mig. Som kanske springer en aning om andan faller på. Går mest. Sätter sig på en bänk i solen. Njuter. Lyssnar. Vi var två såna på min filosoferarplats idag.