Rådvilla eller råttvilda?

Minns ni Sagan om Råttfångaren, ni vet han som spelade flöjt så att alla råttor följde honom ner i floden och drunknade? Han som också sedan gjorde likadant med alla barn men det hör inte riktigt hit till just den här reflexionen, kanske tar den sen vem vet.

Jag gick i alla fall ut idag. Förra veckan noterade jag att det stod svarta soppåsar utanför min dörr. De stod fortfarande kvar. Det brukar stå svarta soppåsar utanför dörren men bara för en kväll. Sen kommer sopgubbarna körandes i sina gröna sopbilar och plockar upp alla svarta soppåsar. Sen kommer det andra, riktiga, sopbilar, såna som sopar, och sopar upp det som inte ska vara på gatan, d.v.s. det som är sopor. När man så kliver ut på morgonen är allt skinande rent. Det är fint i det här landet.

Fast inte nu. Nu strejkar alla. Alla är helt perplexa över det faktum att monsieur le Président tänker höja pensionsåldern. Därmed går man ut på gator och torg och säger noga till att man strejkar. On fait la grève! Tågen håller på och knasar sig. Inte tänker oljeraffinaderierna ge någon mer bensin till folk och inte tänker, alltså, sopgubbarna köra sopor.

Jag fick lite dagen-efter-festival-känsla där jag kryssade mellan svarta och gula soppåsar toppade med lite returglas och en och annan kartong. Ja, återvinningsstationerna, som det finns minst tre av i varje kvarter, är överfulla. Det gör mig inte så mycket. Sopkörarna kan få strejka lite till. Men jag var inte beredd, även om jag borde ha varit det, på mitt möte.

En Råtta. En äkta riktig nosande råtta kom trallande och mötte mig på gångvägen som leder över parkeringen nere vid floden. Jag stannade. Han stannade. Jag drog ner solglasögonen, jag trodde nämligen inte mina ögon. Jo, han var där herr Råtta och tittade på mig. Sen nosade han vidare. Sopråttor,  hade jag fått för mig, är ena riktiga elakingar med röda ögon och giftiga tänder som hoppar på vem som helst och biter dem i benen närhelst de kommer åt, men inte den här. Nä, den här stora herr Råtta var ju söt!

Sen dök bilden från sagan upp. Jag såg mig omkring. Inga fler råttor syntes till. Ingen flöjt. Ingen råttfångare. Och jag kan väl inte räkna mig till barnen längre. Vi är utan fara. Skönt. Jag traskade vidare genom soporna i den underbara höst morgonen.