Jag vet inte om det är för att det är söndag, regnet som vattenljuder utanför det öppna fönstret eller det faktum att jag jobbat hela sommaren med inte mycket mer en ett par dagar ledigt i stöten, som gör att jag sitter här och känner mig fylld av melankoli. Den nordiska tungsintheten har drabbat mig i kvadrat!
Det skulle ju vara fint väder och varmt när jag nu hade en veckas ledigt innan studierna tar vid! Men icke. Il pleure. Söndagen före måndagen som ska ta mig någon annanstans gråter sina bittra tårar över sommaren som försvann. Jag gråter med den, stilla och strilande liksom sensommarregnet på min innergård. Efter sol kommer regn och aldrig mötas de två. Kanske kommer resan göra mig gott. Man säger att lite miljöombyte piggar upp och jag sätter allt mitt hopp till detta påstående.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar