Jag trivs på tåg. Det är något speciellt med just tågresande som tilltalar mig. Detta säger jag efter att ha spenderat ca 15 timmar på tåg under den senaste veckan. Jag trivs på tåg.
Vad kan det då vara som gör att jag dras till denna form av resande? Jag kan tänka hur mycket jag vill utan att det blir en trafikfara. Jag kan sova, äta, skriva, allt det där som blir krångligt och osmart i bilen kan jag göra på tåget. Det är ett tids- och kostnadseffektivt sätt att ta sig framåt.
Igår slog det mig att om alla åkte tåg skulle vi inte vara så stressade som vi är idag. Vi måste vänta till tåget kommer in på perrongen, tid för eftertanke, vi kan omöjligt tänka att "om jag slänger mig i bilen direkt efter mötet så hinner jag nog åka femton mil, äta, planera lektion och vara på plats om två timmar" vilket har hänt mig ett flertal gånger. Vi skulle liksom vara tvugna att ta det lugnt för vi kan inget göra åt tidtabeller och tågförseningar. Och inte är det hela världen att komma en kvart senare än utsatt tid. Det gör ju alla andra hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Halleluja! Kom hit får jag ge dig en kram.
Fastnade ju på tåget själv i måndags, vi stod stilla en timme utan att kunna göra något. Det var intressant att beskåda omgivningen som med olika grader av stress och irritation hanterade situationen de inte själva hade en chans att påverka.
Mer tåg åt folket!
håller med dig My. Skönt att inte kunna kontrollera allt hela tiden. Undrar om jag skulle klara det.....jag försöker :-) Saknar dig, hoppas vi ses snart igen. Kram
Skicka en kommentar