I morse när jag gick upp okristligt tidigt för att tågvägen ta mig till en föresläsning stirrade jag förvånat ut genom fönstret. Jag hade ju dragit upp persiennen! Nu hör det till saken att jag inte är särskillt snabbtänkt klocka fem på morgonen, heller, så det tog ett tag att förstå att det faktiskt var så att solen inte orkat upp ännu. Jag ställde mig vid tillfället tvekande till vad jag kände inför detta faktum.
Nu sitter jag här hemma igen och ute är det mörkt, och faktiskt lite kallt, men jag myser. Äntligen får jag tända en massa ljus utan att bli idiotförklarad!
Jag lunchade med min vän S idag och han var inte rikitigt på min sida när det gällde hösten. Själv gillar jag mörker och yllekoftor, vantar och vinden i ansiktet, ett varmt bad efter en promenad i den kyliga luften.
Indiansommaren var så självklar för mig att jag nästan blir förvånad varje dag över att det blir kallre. Men när jag tänker efter är det ganska skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jaa, visst är det rart!?! Me like!
Ha en bra vecka, kram :-)
Ja, med höst alltså...inte tidiga mornar d.s
Jag köper det där med att tända ljus och sätta sig med en bok och ett glas vin i ett hörn av hemmet.
Men allt annat hösten bär med sig... nää. Nu blir det måndag ända till april. Kallt, mörkt, långkalsonger, mössa, vinterdäck, grus... åhh allt detta grus som ska ut på gatorna.
Väck mig i mars, då börjar jag och katten leva igen.
Skicka en kommentar