När man står precis på yttersta kanten av ett stup slår det en gärna att man är liten. Vad skulle hända om jag tog ett kliv ut? Rent förnuftsmässigt förstår man ju att man faller. Faller och blir platt längst ner. Men vad skulle hända i tanken? Vad skulle man tänka på i fallet? Skulle man tänka över huvetaget eller känner man bara vinden i håret och kläderna och så, bump, ligger man där och är död. Onödigt att prova men en intressant filosofisk fråga.
Jag står just nu där, på randen av gapet, och vet inte hur jag ska göra för att ta mig över. Jag tänker att det är nog som i den där filmen. Som i Indiana Jones, den där de letar efter den heliga gralen. Då finns det en gång över ett stup fast man inte ser den. Så tänker jag att det är. Alltså ska man bara blunda och gå. Lita på alla krafter som möjligen finns runt ikring en och gå. Ta ett djupt andetag och gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Hoppas att du överlevde marken? Själv hann jag inte ut, men det är ju inte så mycket för en annan att shoppa eller se på. Det gjorde alltså inte så mycket *fniss*
Kliv på! Jag hoppas och tror att det är till nåt bra...chansa! Det chansas för lite, och jag är en av dom som just chansar för lite. Om du börjar så hakar jag på...*smile*
Ha det så jättebra! Kram!
Dörren är din. Kliv på! Så öppnar sig en ny värld. Kram.....vill se dig snart, saknar dig
Skicka en kommentar