Bernards resa. Del 2

Med lite trix är de uppe i vagnen men hur ska någon annan få plats i den lilla kupén. Väskan ter sig enorm i detta lilla utrymme. Det kommer i tre ynglingar varav två verkar trevliga, tyskar. En av dem erbjuder sig att lyfta upp den på hyllan. ”Den är tung…” svara personen men den första ynglingen säger att det inte är några problem. Det var det för han fick ropa in den andra ynglingen också. Men den kom upp och låg säkert. Bernard la sig till rätta på ett armstöd och slocknade direkt. Personen däremot kunde inte riktigt hitta någon bra sovställning. Som folk med benen ner, benen upp, i skräddarställning, med fötterna på del pyttelilla bordet, på armstödet med Bernard som kudde. Inget blev riktigt bra men sömnen kom i alla fall en timme i stöten.

När klockan var 06.00 fick personen för sig att kolla biljetterna, fast hon visste att tåget inte skulle var i Köln förrän om en timme. Eller vänta… oj de var visst framme om en kvart. Puh, vilken tur, hade personen somnat om hade Bernard inte kunnat väckt henne och de hade vaknat i Amsterdam! Okej, nu behövde personen väcka ynglingarna lite försiktigt. Väskan låg högt upp och var, som ni vet, tung. Men ynglingarna sov väl lika lätt som personen för innan någon visste ordet av så stod väskan ute i korridoren och ynglingarna hade önskat en fortsatt trevlig resa. Det enda Bernard kunde tänka på var frukost. De hade en timme att slå ihjäl och åtta timmars resa kvar innan de skulle nå sitt mål. Le Croc fick duga. Kaffe, macka och smoothie. Smile!

Tåget till Paris gick som smort. Skööööna stolar. Det var lite kul för personens mobil plingade varje gång vi bytte land och det gjorde vi tre gånger från Köln. Fräsigt! Sen somnade vi lite, det var sååå skönt även om jag hamnade lite i kläm så att säga.

Paris var inget ställe för en groda, inte när man har en person som har en jättetung resväska och som ska ta sig från Gare du Nord till Montparnasse… Jag fick ligga i väskan med alla sjalarna hela tiden. Inte så obekvämt direkt men trist. Vill också se Metron i Paris. Men det var bäst att hålla sig lugn för hur som helst hade jag ingen lust att hjälpa till att kånka väska upp och ner för alla trapporna. Fransmännen borde lära sig vad hiss och rulltrappa är!

Väl framme på Montparnasse var det enkelt att hitta tåget. TGV till Angers. Och snabbt gick det. 300km/tim!!! Fräsigt! Nu är vi framme och hemma i vårt nya hem. Idag har vi varit på escapade men det berättar jag om i nästa inlägg.