Detta har inget med min verklighet att göra men jag känner att jag vill göra ett inlägg…

 

Nu vet jag att det finns ett sätt att resa på som jag absolut inte vill prova. Charter-resa à la exotiskt land med massa turistkomplex. Jag hade det på känn innan men nu är jag totalt övertygad. Tittade i en väns fotoalbum från en dylik resa och min macka vill nästan ta sig upp igen, kaffet blev och smaka illa. Nu får den vännen förlåta mig för min uppriktighet.

Vad är det vi gör med människors hemland? Hur behandlar vi djuren för att roa oss själva? Är det förresten särskilt roande med plågade krokodiler och stressade tigrar innanför glasväggar? Med servitörer som fungerar mer som personlig uppassare än serveringspersonal? Varför? Varför?!

Det känns ju inte ens kul med kritvita stränder och billiga bungalows när man vet att människor lider och är fattiga precis utanför kanten på turistbyn. När man vet att någon har behövt lämna sitt släkthem sedan generationer bara för att där ska stå hotell och bungalows till oss. Paradiset är en chimär, en illusion, en artificiell fond inte långt ifrån den Musse och Långben fäller ihop varje julafton.

Jamen säger ni, om inte turismen skulle finnas skulle de inte tjäna några pengar. Då säger jag, det gör de inte i alla fall för det är de stora bolagen som tar alla pengar. Och jag är inte emot turism. Res, det är livets krydda! Men lägg pengarna i fickorna på små företag istället för turistkomplex som inte är till gagn för någon annan än de som redan har pengar.

Jag skulle vilja se dessa exotiska länder någon gång, det är inte det, det verkar vara fantastisk natur och mycket att se som man aldrig kan se någon annanstans. Men jag mår bara hemskt illa av det västerländska (eller var det det svenska…) sättet att åka bort, utnyttja vår ekonomiska överlägsenhet och falla tillbaks i värderingar som tillhör 1800talet, och grisa sig.