Finner mig själv stå och pressa in enkronor i en parkeringsautomat, liksom häller in alla samtidigt. Sekunderna tickar. Det måste bli sextio stycken. Måtte de räcka och måtte jag hinna. Sliter med mig de grejer som jag förhoppningsvis fått med mig. Springer med dunkande hjärta mot det tåg som ska ta mig någon annanstans. Sjunker svettig, förvånad och glad ner på sätet precis när tåget börjar rulla. Vad var det som hände? Hur kom jag hit och varför?
En prins möter mig vid ändhållplatsen. En prins på vit springare, han för mig hem till sin borg. En grodprins som bara vill få tillbaks sin verkliga gestalt, bli till sitt rätta väsen. Jag utför proceduren med innerlig välvilja. Sen vinkar jag till prinsen som ger sig iväg för att genomföra sin framstående uppgift. Jag ser honom sakta försvinna bort mot horisonten. Med ett fånigt leende på läpparna tar jag mig tom tillbaks till mitt eget hem.
Väl hemma i stillheten möter man mig blommor och vackra avskedsord. Det är de människor som jag nu lämnar för att gå vidare i världen. Tårar och kramar till farväl. Nu är pappret vitt, nu står framtiden vid min dörr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tror att ditt papper är vitare än vitast just nu! Hoppas verkligen att du tar chansen att fylla det med den allra bästa "romanen" någonsin...! Lycka till!
Må så gott å kram//L
Skicka en kommentar