Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Nu har jag läst igen... Jag vet att jag är lite sen. Vad ska man skriva om en bok som alla redan har haft en åsikt om? Man har diskuterat språket, den har blivit film och invandrarfenomenet har behandlats om och om igen. Men nu har jag läst den i alla fall och jag har faktiskt en egen upplevelse av den och förmodligen är den inte unik men den finns där.

I början av boken blir jag arg på huvudpersonen och tänker att hur kan man vara så trångsynt och inskränkt? Men ganska snart inser jag att man inte kan lita på det som skrivs. Det går upp för mig att det finns något annat bakom texten som inte riktigt stämmer med orden som Halim skriver i sin dagbok. För det är vad vi har att göra med, en dagbok. Fiktiv såklart men dock.

Huvudkaraktären visar sig snart vara en osäker kille som ljuger till och med när han skriver om sin dag och det gör att det blir mer intressant än jag först tänkte mig. Det växer fram en bild av en komplicerad situation med mycket ilska och avsaknad av förståelse från omvärlden. Denna kille greppar efter något som innebär ett jag. Han vill identifiera sig som blatte och vill kunna det arabiska språket som sitt eget fast än det är svenskan som han växt upp med. Det kryper fram att han egentligen inte alls förstår arabiska och att han inte alls kan tillskriva sig allt lidande i Palestina därför att upplevelserna är andrahandsstoff. Allt han vill är att bli sedd av sin far som uppenbarligen också lider men har helt andra åsikter om försvenskning, koranen och politik. Pappan i berättelsen är den som vill anamma det svenska och släppa det förflutna.

Rotlösheten är det tydliga temat i denna bok, att vilja greppa om nästan vad som helst för att få känna sig hel. Trots att berättelsen befinner sig i en mycket specifik kulturell miljö finns där något allmänmäskligt som vi alla kan känna igen oss i om vi bara törs se vad som gömmer sig bakom alla hårda ord och handlingar.

Språkleken tilltalar mig verkligen, tillskillnad från min vän Svenskläraren, det belyser många av våra talesätt och främmandegör dem på ett mycket finurligt sätt. Det roar mig otroligt mycket och jag har skrattat högt under läsningen trots den tunga tematiken.