Omtumlad

Det finns sammanhang som alltid, på något sätt, slår mig till marken och hoppar på mig. Spelmansstämmor är ett sådant sammanhang. Jag vet inte vad det är med dessa som gör mig avväpnad. Kanske är det musiken, det spelas nämligen musik dygnet runt och överallt. Kanske är det dansandet, vi dansar till klockan fem på morgonen med en paus vid ett. Kanske är det människorna, som kommer samman och inte längre blir en minoritet utan en majoritet. Förmodligen är det allt tillsammans. Till det sover man i tält med människor man tycker om och inte träffar så ofta vilket gör att sömnen blir minimal.

Men detta fenomen är välkommet. Jag vill gärna bli slagen till marken och omtumlad. Jag vill gärna känna det som om jag är i en parallell värld där de senaste hitsen man talar om är den nya tolkningen av den och den polskan och där frågan om gitarr vs. mandolin känns som den viktigaste.