Ångervecka

Telefonens alarm ringer. Jag trevar efter den och hoppas från det innersta av mitt hjärta att den har fått spatt, att den ringer fast den inte ska, men den funkar som den ska. Jag ska verkligen gå upp nu. Suck. den får ringa ett par gånger till bara för att jag verkligen ska förstå att jag ska kliva upp. Det är inte så att det är i ottan jag stiger upp och inte heller är jag särskillt dödstrött men det är bara det att jag ska kliva upp en speciell tid för att klä mig i uniform och ge mig iväg till sommarjobbet.

Får man ångra sig? Snääällllaaaaa! Jag behöver ju verkligen inte dessa pengar för att överleva och jag har faktiskt jobbat in ett helt år redan. Men nu sitter jag där, i kassan, och nu går jag omkring där, på lagret. Jag visste att jag inte skulle vara nöjd särkillt länge men att det skulle ta mindre än en månad att uppnå detta tillstånd av tristess visste jag inte. Då kanske jag aldrig skulle ha gjort det här. Men det kanske är bättre att fråga mig när lönen kommer vad vet jag.

Borde man inte få ha en ångervecka på jobb likväl som på köp?Liksom testa och se hur det går och sen säga nja det var inte riktigt min grej eller javisst den tar jag. Fast det hade kanske inte hjälpt mig denna gång för efter en vecka var jag riktigt nöjd med mitt val. Å andra sidan var det ju kallt och blåsigt då...

Försöker nu intala mig själv att det är fegt att ha semester. Så hör ni det alla semesterfirare där ute. Ni är ena riktiga fegisar! eller så är det jag som skulle ha tänkt efter före... "säll är den som har till rättesnöre att man borde nog tänka efter före" (allas vår Tage D ur dikten "Att tänka först är störst")