Bernard i Nantes

Asså förra lördan var det dags igen. Vi skulle ut och tåga. Först var jag rädd för att jag skulle upp i ottan men min person lugnade mig med att det bara var hon och den där finska personen som skulle åka och då blev det inte så tidigt. Bra. Men vad skulle vi se som vi inte redan hade sett? Jo en elefant! En riktig?! Finns det elefanter i Nantes!?!?!?! Jo det fanns det sa min person men det där med riktig skulle visa sig vara nästan sant. Det beror förståss på vad man menar med riktig…

Alltså de där två, de är rätt flummiga, eller åtminstone den där finska personen. Tre minuter innan tåget ska gå så står de vid biljettautomaten och då känner den där finska personen att hon bara var tvungen att berätta något jätteviktigt! Slutar att köpa biljetten och pratar och pratar. Jag hoppar inuti kameraväskan och skriker köp, köp, tåget går! som tur är slutför min person köpet medan finskpersonen babblar och vi hann till tåget.

Vilken tågresa! Jag har aldrig sett så många chateaux på så kort tid. Hundra minst! Jag ville hoppa av tåget vid de tjugo första sen visste jag att det skulle komma fler jag kunde titta på. Jag drömde mig tillbaks till det där första slottet, med det underbara sängen och där jag mötte la petite chat.

Vi klev i alla fall av i Nantes och steg praktiskt taget in i en park direkt från tåget! Jättefint var det. Med många fåglar, åt alla håll. Uppe och nere, kurrandes, skränande, kväkande. Och så massor med träd! Jag var glad trots att det regnade lite. Titta bara på dehär knasiga änderna! Hittar ni såna i L-sjön så är ni duktiga!

Vi gick och gick och regnet öste ner. På vägen in till centrum centre ville stannade vi och tog kort på en katedral. Varför? Vi har ju sett huuuundra sen vi kom hit. Men det verkar som om varje liten håla har en katedral som man måste se… men den är ganska fin ju. Faktiskt.

In i och ut ur olika butiker. Jag som trodde att vi skulle titta på en elefant… men det skulle fikas och provas skor och klättra på stegar i bokhandlar libraries och så ätas igen. Men så tillslut sa min person till den finska personen att nu var det dags för elefanten. Jippiiii!

Det var skyltar till elefanten överallt! Spänningen steg trots regnet och snart i horizonten ser vi en veritabel kö in i ett jätteknasigt hus. Skulle elefanten vara här. Det var ju ett museum för  maskiner?! Min person såg finurlig ut och tog med oss till baksidan och där, där var den. Elefanten. Wow.

Om ni tittar riktigt noga så kan ni se att jag också är med på bilden. Ser ni hur liiiiten jag är! Huu. Det var nästan lite läskigt! Och den tutade också. Och sprutade vatten på oss! Vi var tvugna att ta skydd i buskarna. Och jag måste säga att jag var lite rädd. Jag klamrade mig fast vid min person och hoppades innerligt att elefanter inte äter små grodor. Min person lugnade mig och sa att det bara var en maskin. Men jag trodde henne inte. det var säkert en riktig elefant som bara låtsades att vara en maskig men egentligen var det en muterad alienelefant som bara ville äta små grodor som heter Bernard! Jag är helt säker! Men personerna bara fnissade och fotograferade. Puh. Nu gick vi. Mina små grodben skakade länge efter den upplevelsen.

Vi slappnade av med ytterligare några skobutiker innan det var dags för sista anhalten: le chateau. Alla städer av rang ska inte bara ha en katedral utan också ett prinsessslott. Jag hittade direkt den platsen jag ville gå till! Ett hemligt rum längst upp i tornet men personerna ville inte gå in. Det började bli mörkt och förresten så var de blöta om fötterna. Jag undrar vem det är som gnäller nu då sa jag lite uppnosigt. Men jag måste ju erkänna att jag var ganska trött jag också…

På tåget hem hann det bli mörkt. Det var mysigt och jag satt och tittade ut genom fönstret hela tiden. Det gick inte så bra men jag kunde ju smygtitta på alla i tågvagnen samtidigt…