Bernard à la fac

Hurra! Idag har varit den absolut mest spännande dag som jag nånsin har varit med om. Kasta slotten i sjön och skicka elefanterna till Afrika, ja eller Indien om de hellre vill det, för nu har jag varit à la fac, ja det heter det att gå till Universitetet. Jag har varit i skolan helt enkelt men gissa om det var spännande!

Fas 1. Väntan

*dumderidum* Så häftigt det kan vara att stå såhär i en mintgrön korridor och vänta på första lektionen. Det kindpussas (uläääää) lite här och var, jag fick två av Marion ni vet hon i parken med planterna(men det var ju ganska trevligt faktiskt), och en och annan gäspar. Men vad väntar vi på?! Jo det ska visst vara en herr Mutett som ska prata om Darwin. Men när jag frågar var herr Mutett är så skrattar alla. Dumt tycker jag, vad sa jag nu då? Det är en madame säger Marion, madame Hermetet. Vadå Madame Herr Mutett? en både och? Jag fattar ingenting men det gör inget för jag bara ler och tycker ändå att det här är världens bästa dag. Då kommer madame herr mutett.

Fas 2. Klass

Å vad jag njöt av alltihopa i åtminstone fem minuter. Jag förstod ingenting men det göör inget. Det fanns så många fransisar att titta på. Alla skrev och skrev för glatta livet med nedböjda huvuden. Prasslade lite när de böt blad. Men vad ska hända egentligen? ÄR det bara såhär? Ska det inte hända nåt spännande? Det trodde jag för min person är ju alltid här och jag trodde att det skulle vara kuligare än såhär. Men än har jag inte tappat modet. Kanske kommer det hända något snart. Kanske kanske. Då plöstligt reser sig alla upp och kaos uppstår. Min person tar mig i armen och släpar med mig ut. I utgången möter vi minst hundra personer som ska in i samma klassrum som vi just suttit i. OwOWWäääää. *puh* äntligen ute i korridoren. Vad är detta? en fabrik? skiftbyte? Ingen svarar för nu är det dags för nästa fas.

Fas 3. Rast

Jag står på golvet och tittar upp. Marion, min person, Maxim och Anthony diskuterar något. Jag hör café och plus tard(som jag lärt mig betyder vi ses senare) förvirrad biter jag mig i läppen. Vart ska jag? Oj, jag ska visst uuuut. Antony tar mig i benet och vi går ut i regnet. Vi ska visst nånstans. Men Marion då?! Men jag hinner inte sakna Marion så länge för vi kommer in i en sal med massor av godis i! Haha! Jag vill ha den kakan och den chokladen och så vill jag… Nädu, här ska det bara drickas kaffe. Typiskt. Men det var såna där automater så jag vill i varje fall inte ha om du trodde det. Faktiskt. Ja. Äh sätt dig här vet ja, säger Maxim. hihi. Visst sitter jag fint?

Jag fattar inte varför de ska ha så himla bråttom för nu springer vi iväg igen. Brukar man inte sitta när man dricker kaffe va? Det brukar i alla fall jag. Nähe. Vi byter hus, till nåt som heter BU!, och voilà, där är Marion! Jag och min person sätter oss vid henne och jag är nöjd. Men snart sitter de båda försjunkna i tjocka böcker med pennan i högsta hugg. Men var det inte rast sa ni? Jag satte mig och kollade i en knasig fransistidning i stället.

Upprepning av fas 2. Klass

Samma visa som när vi gick ut ut klassrummet. In genom dörren, möt hundra personer som kommer ut. Upp med grejerna. Skramla lite med pennorna. Klara, färdiga, skriv! I en timme. Jag blir förståss uttråkad på en gång. Tar en sväng över golvet under bänkarna. Kittlar Anaïs på foten, vilar en stund på Valentins stora sko, klättar lite i Lauras jacka som hänger på stolen. Sen återgår jag till min person och spelar pennvakt. En sträng pennvakt! Lösenord tack! “Bernard är bäst i världen” säg det då, det är lösen! Min person tycker jag är jobbig och lånar en penna av Marion istället. Haha! Då plöstligt reser sig alla upp och kaos uppstår. Min person tar mig i armen och släpar med mig ut. I utgången möter vi minst hundra personer som ska in i samma klassrum som vi just suttit i. OwOWWäääää. *puh* äntligen ute i korridoren.

Upprepning av fas 3. Rast

Diskussion igen men nu går min person och Marion åt ett håll och les garçons åt ett annat. Det är många som går samma väg som vi, nästan som en hel flod av folk. Men säg då var skaaaa vi? RU. RU? ja RU. Knasiga personer, kan de inte säga så man förstår? Jahaaaa, Restaurant Universitaire. Massa folk, kö, mat, äta sallad först, sen pizza med massa konstiga ostar på, efterrätt!!! Mmmmm. Sen ut igen. Det gick så himla fort att jag knappt hann blinka och ännu mindre ta kort.

Upprepning av fas 2 (igen). Klass

Ni börjar fatta va. Ja jag var uttråkad och det var Marion också. Inte min fåniga person men jag och Marion roade oss med att utrusta mig med diverse attiraljer som man ska ha när man studerar. Penna (från IKEA!) och sudd obligatoriskt. Överkurs saker att sätta i boksidorna (det är de blå grejerna jag har på vingarna) jag skrattade så jag trillade av stolen. Min person blängde, inte så glad på mig, men det struntade jag i för jag tittade på Marion och vi började garva igen. Haha. Så kul det kan vara à la fac!

Nä nu orkar jag inte mer. Dagen var såå lång för det som hände nu var TRE klasser i RAD. Nä jag la mig ner i väskan och sov. Det här var ju fjantigt. Jag var nog lite sur tror jag för Marion sa till mig att hon slutar nu och det vill jag inte alls för jag gillade ju henne. Men man kan ju hälsa på henne i La Rochelle! Jag ska bara övertyga min person att det är JÄTTEBILLIGT att åka dit… vi ses snart. När nästa äventyr väntar! Mossa mossa på er!