Bernard i LaRochelle - återkomsten

Tadaa! Hej! Har ni saknat mig!?!? Jag har saknat er! Min person har bara lämnat mig hemma hängande i min upphängningsanordning hela tiden men i fredags, då! Eftersom jag numer inte är så van att få följa med på åkturerna så brydde jag mig inte så mycket om att min person packade och satte på sig skorna. Hon tittade frågande på mig och sa:

- Vill du inte följa med till Marion? Sluta häng där och se obrydd ut. Kom istället!

- Ska vi till Marion?! utbrast jag för som ni vet är ju Marion min favoritperson i världen. Jag dök ner i kameraväska och kunde nästan inte ligga still. Väl inne i tåget så klättrade jag ut och satte mig tillrätta i tågfönstret. Jag drömde om Marion…

Personen Marion kom och mötte oss på stationen och gissa om hon blev glad att jag var med. Jag fick en såndär puss på varje kind och blev lite förlägen. Sen åkte vi hem till henne och åt kinamat och pratade heeela natten.

På morgonen så hoppade vi upp och åkte in till finfina LaRochelle! Eftersom Marion-personen jobbade så knallade jag och min person omkring i solen och fikade hela dagen. Mycket mysigt för LaRochelle var fullt med folk och caféer!

På kvällen, när Marion slutat jobba så gick vi på festival! Det var nåt som hette Francofolie, nääää inte francofili det är nåt annat. Jag fick se en Kändis!!! Han hette TT. Konstigt namn tyckte jag men han hette så i alla fall och så var han kändis. Ser ni honom någonstans där på scenen? Nja, kanske inte. En svart prick mer än en kändis…

Dan därpå var om möjligt mer spännande än den första! Vi skulle till havet! Ja, vi hade ju redan sett havet i LaRochelle men vi skulle à la plage. Men först hem till Marions mamma och leta småkatter. Vi hittade inga men hon hade roliga blommor att klättra i. De var enorma! Där klättrade jag omkring en stund tills jag tröttnade och somnade en stund på trappen. Det var skööönt men när skulle vi egentligen à la plage!?!?!

- Ta det lugnt, sa Marion-personen, vi ska först ut på solrosjakt. Solrosjakt, chasse du tournesol, dom behöver man väl inte jaga? Dom står väl still i alla fall. Så intressant kan det väl inte vara med en blomma? Men tänk vad fel jag kunde ha. Det var nämligen inte en enda blomma vi skulle komma fram till. Det var ett helt HAV! Raps, släng dig i väggen! Här snackar vi gult! Jag dök ut genom rutan, ja den var nervevad såklart, innan bilen hade stannat och svingade mig från blomma till blomma. De var utsökt vackra och jättebra som lianer!

Äntligen kom vi fram till vårt mål: la plage! Vi hoppade i havet på en gång, Atlanten hette det visst. Skööönt! Tur var väl det för efter en kvart hade havet rymt! Ja det är säkert! Det rymde långt ut, så långt att jag inte kunde komma dit för min person sjönk ner till vaderna i blålera. Det såg skojigt ut och jag skrattade så att jag höll på att krevera! Sen la jag mig bredvid Marion och solade och tittade på nyckelpigor. Det kallar jag för semester.

Ha det gott mina personer. På återseende! à bientôt!