Ute och cyklar

Jag är den typen av person som alltid kollar kartan lite snabbt vart det är jag ska och sen tror att jag vet det. Det vet jag aldrig och jag lär mig aldrig att skriva upp adressen eller vägen dit. Detta resulterar allt som oftast i att jag hamnar fel. Om inte helt fel så åtminstone lite. Det brukar räcka.

Det bästa med att jag nu har skaffat mig en cykel är att jag kan cykla fel mycket mer än jag kunde gå fel. När man går tar det ju en sån himla tid att ta sig framåt och snart blir man sur och grinig och letar upp närmsta buss-stopp för att lokalisera sig med hjälp av kartan som finns där. Men nu hamnade jag helt plötsligt i nervkittlande livsfara! Hur underbart är inte det!?

En annan bra sak med att vara ute och cykla, i den dubbla betydelsen, är att man kan dyka upp på platser man absolut inte hade räknat med. Man cyklar där och fattar ingenting och plötsligt så hör man fåglar. Hmm, tänker man, det måste finnas en park här någonstans eller möjligen en stor privat trädgård. Men det enda man ser är höga vita byggnader och inte en gnutta av någon park tills… Oj, är jag HÄR?!

Jardin du mail som jag passerar nästan varje dag. (ja själva trädgården har jag i ryggen vid fotografitillfället) Jag satte mig på en bänk och njöt i solen. Nöjd med att hittat orienteringen igen.

En annan bra sak med att vara ute och cykla, fortfarande i den dubbla betydelsen, är att man får fikabröd när man kommer hem. En kokostopp modell jättestor.  Mmm, gott!