Nu har jag hållit mig i ungefär ett år, nä förresten jag har ju redan skrivit ett inlägg om detta… men jag skriver ett till! Snälla söta rara vänner, ovänner, bekanta, obekanta sluta skriv isär!!! Eller, nej vänta, jag kan ta det från andra hållet.
Varje morgon, jag vet att det inte är morgon nu men när jag gått upp då, slår jag på datorn och går igenom mina mejl, den där stora community-sajten och lite artiklar. För att komma igång liksom. Varje morgon måste jag fnissa hejdlöst åt alla särskrivningar, för de flesta blir ganska roliga.
Ska hon säga, muttrar ni nu, hon som skriver ihop för mycket och använder två s på förståss. Dessutom kan hon inte stava till nessecär och proffesionell (det känns som om hon håller på att lära sig fel språk!). Nämen ni har rätt! Jag kan inte det. Jag tycker ändå det är kul med särskrivningar.
Som gänget på skrivihop.nu säger finns det viktigare saker att bråka om i livet. Språkpoliser är bland det jobbigaste jag vet men särskrivningar kan göra en text helt obegriplig om det vill sig illa. Asch, glöm det. Glöm detta inlägg. Det blir bara dumt för man kan ju inte först säga att man retar sig på särskrivningar och sen att man bara vill väl och sen dessutom säga att man får skriva som man vill. Eller kan man det?!
1 kommentar:
Svårt är det ändå när man läser engelska där särskrivningar är vanligare än att skriva ihop. Det blir lite rörigt att hålla koll på det.
Skicka en kommentar