Folk och fyrverkerier

Idag är det frankrikes nationaldag. Det syntes på utbudet på mitt boulangerie, endast några futtiga maränger kvar kvart i sex. Man har firat. Det man har firat är slutet på den absoluta monarkin och stormningen av Bastillen 1790.

Igår var det fyrverkerier för hela slanten och jag, jag satt på bästa platsen. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Vi bestämde träff kl 21 men fyrverkerierna började inte förrän 23 och jag funderade på vad vi skulle göra så tidigt på plats.

Det visade sig att det redan var fullt med folk på kajen. Väntande. Glada. Barn. Ungdomar. Vuxna. Äldre vuxna och stora högtalare med musik som skrålade allt från världsmusik till popdängor.

Den här bilden är till dig mamma. NOUGAT! Kommersen var i full gång. Vi drack en öl (för här får man köpa sin öl var man vill och sätta sig var man vill) och åt “chinchin” tror jag det hette. Friterade degsträngar med socker på. Det var lagom gott…

Mörkret faller sakta. Människor dyker upp ur intet. Jag börjar förstå att man går man ur huse för en tillställning som detta. Folk precis överallt. Gatorna är fulla och man sitter nästan i knä på varandra när platsen på marken och i träden är fulla. För en liten lantlolla som jag är detta verkligen uppseendeväckande. Tiden för spektaklet börjar närma sig. Folket tilltar. Finfin utsikt över slottet och floden.

Hela stan släcks, vi ser bara slottet som lyser surrealistiskt i mörkret. Alla runt om mig jublar och applåderar! Men, tänker jag, ni har ju inte sett nåt än. Är det verkligen nåt att hänga i granen det här? Sen börjar jag fundera på varför vi är så fascinerade av fyrverkerier.

På wikipedia står att fyrverkerier är kända sedan tidigt 1400-tal i Europa. Krutet kom till Europa på 1200-talet. Seden kommer ursprungligen från Kina, där krutet troligen uppfunnits långt tidigare. I Kina används smällare som ett sätt att skrämma bort onda andar vid många händelser som begravningar, bröllop, invigningar och start på festligheter. Men däremot ingenting om vår fascination. Synd.

Efter den lilla funderingen så börjar det. Fascination är en underdrift för att beskriva det jag känner där jag sitter och känner kraften av smällarna och fullkomligen sugs in i föreställningen.  

 

På intet sätt kan min kamera fånga det som jag såg. Det mänskliga ögat är fantastiskt. Bland det häftigaste var slottet som brann. Det ni ser på sista bilden är hur det väller ut glöd från taket på tornen. Magnifique.

Efter finalen, 25 minuter senare. Blev det svart och med en ton av ironi lystes slottet upp i frankrikes nationalfärger: blått, vitt och rött. Som om inte det vore nog så inleddes sommarens konsertserie. Två konserter i veckan under juli och augusti, gratis… Vive la france!