Vaknar av att alarmet på telefonen inte ringer längre… jaha, då var jag sen igen då. Sen men inte försenad som vanligt. Kastar ett öga ut genom fönstret. Trädet har inga löv, det är grått och ljuset en aning skarpt. Det betyder varma kläder för mig. det betyder kring noll eller straxt under.
På med ylleklänningen och jag tänker att äntligen får jag ha den här fina fina, vilken tur att det är lite kallare nu. Jag kunde ha tänkt på att den kallaste månaden här är februari. Sen kunde jag också ha tänkt på att det inte blir så mycket lägre än noll här. Men inget av detta passerade min lilla hjärna så jag satte på mig min ylletröja också, med renarna på. Gu va jag kände mig nöjd. Lämnade dock mössan och vantarna för så kallt är det nog inte.
Det var det inte nej. Efter bara några meter behöver jag lossa lite på halsduken. Det var visst inte nollgradigt, det var visst +12… och när jag lyfter blicken minns jag att det visst bara är mitt träd som har tappat alla löv, de andra har sina kvar mer eller mindre gröna. Sen var det det där med skorna, jag skulle ha tagit stövlarna istället för kängorna med ludd…
Men jag känner mig ändå lite exotisk när jag kommer där med min yllemundering. Och faktiskt så är det kallt om än inte minus så rått och fuktigt kallt så det gör inget att jag är överklädd. Jag behåller mina renar på.
1 kommentar:
Ha haaaa! Du är för go! Jag har gjort samma misstag, men vill man vara fin så får man.... :-)
Skönt att se att du verkar trivas. Ser fram emot lite fika, och mer detaljer om dina äventyr.
Må så gott!
Kram Lina
Skicka en kommentar