Är det ingen som har tänkt på varför man gillar en viss typ av kultur? En viss typ av historier? Det har jag. Helt uppenbarligen, eftersom jag nu filosoferar över det. Låt oss nu tala om all kultur generellt som text. Det tycker jag är roligare.
Jag vill oftast läsa text som är välkomponerad, med ett intressant och välformulerat språk (språk som i bokstäver eller språk som i bilder eller musik etc.), dessutom får den gärna vara lite provocerade också. Text som inte provocerar går mig oftast förbi, med ett enda underligt undantag. Polis- och/eller advokatbaserade serier. Allra helst de med någon slags smart forskare inblandad.
Dessa polisserier, som på intet sätt är formmässigt provocerande, som på intet sätt använder sig av ett intressant och välformulerat språk, som på intet sätt liknar de texter jag vanligtvis dras till, får mig i perioder att sitta timme efter timme framför datorskärmen och bara glo.
Jag har aldrig kunnat förstå mitt beteende gällandes detta. Häromdagen förstod jag. Jag hade helt oförklarligt sett fem avsnitt av Bones, fast jag bara skulle se ett och sen gå och lägga mig, klockan var halv fem på morgonen och jag hade inte sovit en blund på nära ett dygn. Då händer det.
Jag knäpper av det pågående programmet, sätter mig tillrätta framför datorn och börjar skriva, som om jag inte gjort något annat. Det bara flödade ur mig en massa ord som efter ett litet tag utgjorde början på min uppsats. Jag hade, med någon underlig hjälp av en polisserie, producerat mina första tio sidor fransk metodanalys. Jag är förstummad. Det är magi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar