Att åka buss innebär oftast en guppig färd som i svenska mått mätt går alldeles för fort. Man måste vara snabb och sätta sig för annars dimper man i backen av stöten.
Det finns två sorters köra-fort-buss-chaffisar. Den sura, som kör fort för att han hatar alla i denna värld. Han morrar när man kommer in och öppnar dörrarna snabbt och skriker högt om man råkar ha en barnvagn eller vara över 80 och inte kan gå så bra. Vas-y!!!! Kom igen, jag har inte hela dagen på mig. Fast det har han egentligen. För han är den enda som inte ska någonstans.
Sen finns den den glada sorten, som åker fort för att han är munter. Han skruvar upp radion när det är en bra låt och sjunger med. Säger hej till alla som kommer in i bussen på alla språk han kan. Hola, bonjour, guten tag, hello… Den här sortens förare har oftast en eller två killar som hänger bredvid honom och pratar om allt.
Igår, Nattbuss 11, mötte jag den glada sorten. I kubik. Ofta är det inte jättekul att åka på natten när man är själv. Man måste som vara lite på sin vakt. Det kan hända lite vad som helst, tror man. Men i går kunde det inte hända ett enda dugg för föraren poppade Bony M på högsta volym. Gasade i kurvorna och bromsade in kraftigt vid busshållplatserna och släppte av folk lite här och där. Det var inte så viktigt var de där jäkla hållplatserna var, huvudsaken folk kom fram.
Bussen liksom ändrade färg, det växte fram en discokula i taket, ljuset sänktes och fick alla grundfärger. Rött. Grönt. Blått. Gult. Vi fick alla glittriga byxdresser med pannband och alla dansade i takt. Daddy Daddy Cool…. Freeze, get your hands in the air and give me all your money!… Ra ra rasputin lover of the russian team… Sunny, yesterday my life was filled with rain… Vi dansade tillsammans i mittgången i exakt synkroniserade rörelser. Pekande fingrar och vickande höfter och huvuden.
Jag stiger av på min hållplats och bara ler, ja nästan skrattar. Man borde använda musik som brottsförebyggande åtgärder för vem kan vara sur när det strömmar 70talsdisco ur högtalarna?
3 kommentarer:
Man kanske skulle buss-luffa genom Frankrike i sommar =D
Vilken upplevelse! Undrar vad min pappa var för "typ" av busschaufför? Han var inte så rund då, men han var nog den glada sorten. Och det är han väl nu med Hhahahah kramkram
Hahahahaha.... fy fan va kul!!!! Vilken beskrivning! Suveränt! Åker buss mycket själv här i gamla Svedala men än har jag inte stött på den muntra typen av chaufför, tyvärr måste jag tillägga för det vore jäkligt kul. Den sura typen dock har jag träffat på ett antal gånger, de som tycker att passagerare är deras största fiender. Mycket kul läsning i din blogg för övrigt. Tack från Gurli (mamma till Rosa katten)
Skicka en kommentar