Detta mina vänner är människans bästa vän. Den som tror att det är en hund har fel. Det är en klocka. Just det, en klocka. Men, säger du, man säger ju att tiden är ens fiende och att man blir stressad av klockor och tidspassning. Det må så vara, svarar jag, men jag vidhåller att detta är människans bästa vän åtminstone när det gäller franska tentor och om man råkar vara en sån människa som gör såna. Andra människor får ha hundar, katter, elvispar, tv-apparater eller andra potentiella bästa-vän-saker som bästa vän. Men jag har en klocka.
Att skriva uppsats är inte så lätt. Att skriva i rätt form, med rätt formuleringar och i rätt ämne är svårare. Att sen göra det på ett annat språk än sitt eget, då snackar vi ingen barnlek. Dessutom är tiden satt till fyra timmar, prick. Inte en minut till.
Ah meh, säger du, fyra timmar är ju jättelång tid. Får man ingen rast? Man måste ju ha rast efter en och en halv timme det säger den svenska arbetsmiljölagen. Nej, säger jag, fyra timmar är inte länge och jag tillhör inte arbetsmiljölagen för jag är student och då gäller inga regler. Då ska man bara klara sig med de förutsättningar man får och det med basta.
Nu får vi vänta och se om jag gör det. Klarar mig alltså. Hann inte få med allt jag tänkt i renskrivningen. För jag är inte vän med min bästa vän. Klockan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar